Ett kapitel avslutat och ett nytt startas. Det sägs att det enda sättet att komma över någon, är att gå tillsammans med någon annan. Så, här har jag min chans. Varför kan det inte då kännas hundra procent rätt? Varför kan jag inte känna som L, att E och jag kommer närmre varandra för var dag som går?

Natten blev inte så passionerad som jag hade kanske hade hoppats på, den blev heller inte lika mysig som jag hade hoppats på. Det var nära, men dum som jag är drog jag mig undan. Och det tänker jag skylla mitt munssår för. När jag låg där bredvid honom, tänkte jag inte på att jag så gärna ville ha honom, slita av honom kläderna, utan istället på mitt munssår och tankarna flög iväg på helt andra håll.

Nu, efter att ha sett N och horan vill jag inget hellre än att ta mig till honom fort som fan, slänga ner honom på sängen och klä av mig framför honom. Reta honom och sedan kyssa honom ömt på halsen (han älskar det) och känna hans kropp tätt intill min.

Är E min chans till att, en gång för alla, kunna skita i N fullständigt? Är han min chans till att hålla fingrarna borta från N på fredag då vi ska på samma fest? Gemensamma fester eller då vi träffas ute, berusade och vilda brukar oftast sluta med att vi hamnar i samma säng och känner jag mig själv och N rätt, skulle fredag inte vara något undantag. Men nu MÅSTE det bli ett undantag, det får inte ske!

Kanske kan E följa med på festen? Att se N förtvivlad och sårad är min högsta önskan just nu. Jag skulle göra allt i min makt för att göra honom avundsjuk. Är det verkligen så fel att använda E som ett medel för det? E vinner ju min uppmärksamhet, jag vinner både E's och N's uppmärksamhet..

L, vad säger du?!