S här. Den här bloggen går knappt runt längre, vad hände med bloggtoppen? Äsch, jag ser det mer som ett ställe att kunna skriva av sig allt på och samtidigt dela precis allt med sin bästa vän istället för att riktigt behöva tala om allt i detalj i verkligheten.

L är då inte den enda som har trassel i sitt liv just nu. Vart tog våra fartfyllda liv utan ett enda bekymmer vägen? Det var bara några veckor sedan, nästan samma tid som vi startade den här bloggen, som allt kändes riktigt bra. Det hände saker hela tiden, spänningen och livsglädjen kunde inte ha vart bättre. Men saker och ting förändras och kan inte alltid vara bra.

För att först ta itu med L's bekymmer. Bra råd och lösningar var det hon ville ha ja. Det är svårt när man själv inte alls har några erfarenheter av ett distansförhållande, däremot har jag stora erfarenheter av distans av vänner och familj, som i och för sig är ett sorts distansförhållande. Det är en del av min vardag och har vart sen fyra år tillbaka. Så, jag tror att om banden är tillräckligt starka kan ingenting komma emellan, inte ens de långa milen.

Det kan bli riktigt jobbigt, och ska jag vara ärlig vet jag nästan med mig själv att jag inte hade klarat av att ha en pojkvän på distans. L, du vill ha ett såkallat naley förhållande. Går det om man inte bor i samma stad? När man inte kan krypa ner brevid varandra efter en lång dålig dag, känna värmen och tryggheten från den personen som kan fylla hela din värld med leenden på en sekund. Klarar du av att ha den du älskar så pass långt bort, med tanken i bakhuvudet att han inte alltid kan finnas nära till hands?

Tyvärr L, är det nog redan försent att tänka på de här sakerna. Du kan inte släppa taget nu och du kan absolut inte släppa taget bara för att det är några mil som skiljer er väg åt. Jag förstår att du är lycklig med J, låt dig själv vara det och ta konsekvenserna allt eftersom. Lev för stunden och n-j-u-t av det!

Det är sällan man får känna den där lyckan i magen, fjärilarna och jag vet allt det där för jag såg lyckan sprudla i dina ögon den där dagen. Den där dagen då du och J kom för att rädda mig från en idiot, när ni kom där på inlines båda två och han höll sina händer stadigt runt din midja. Ditt leende, ditt varma leende. Det gjorde till och med mig lycklig. Iallafall för en stund, sen blev jag mest illamående av svartsjuka. Skämt o sido :-)

Låt dig själv vara lycklig L, du förtjänar det och tänk inte efter så mycket. Bli inte som mig. Gör så som du brukar, och som du alltid har gjort, handla instinktivt och följ ditt hjärta, inte din hjärna.