Kär-lek
N.
Han söker närhet och sex. Jag söker närhet och kärlek. Två kombinationer som aldrig kommer att passa ihop, det är inte menat att vara. Det är inte längre S + N, vi är inte längre de personerna vi var för ett par månader sen. Så varför inbillar jag mig ens att det faktiskt skulle kunna fungera igen? Varför överväger jag ens tanken på att träffa honom? För att jag saknar det gamla så otroligt mycket, den tryggheten och värmen han gav mig som gjorde att allt annat negativt i mitt liv försvann på bara några sekunder. För att han kunde hela varje millimeter av min sargade kropp, för att han fick mig att känna mig hel. Jag önskar bara jag fick återuppleva det där nu, här och nu. Men å andra sidan så är han inte killen jag ser mig tillsammans med, den killen han är idag är inte den killen jag vill ha brevid mig på kvällar och nätter. Men vad är det egentligen som är så fel att träffas nästa helg, äta pizza tillsammans, se en film, mysa och spendera en natt tillsammans? Vad är det som är så fel när jag vet att jag nästa dag kan le och gå därifrån utan att vända mig om igen? För att jag inte är säker. på någonting alls.
E.
Att åka till uddevalla tillsammans med honom var ett stort misstag men, det fick mig att inse att det inte var vår tur. Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Han är absolut ingenting för mig, och jag är absolut ingenting för honom. Jag tror att jag började träffa honom bara för att träffa någon, bara för att få känna närheten igen och det var inte rätt. Varken mot mig själv eller mot honom. Vi sårade varandra på den korta vägen vi vandrade tillsammans. Jag tycker bara det är så synd att det ska behöva sluta på det här sättet, att han säger att han aldrig mer vill höra eller ha något med mig att göra.
I lördags hade nämligen L poolparty. Jag hade inte hört av E. sen vi kom hem från uddevalla och sa hejdå till varandra. Han visade inga tecken alls på att han överhuvudtaget ens tänkte på mig, så jag antog, jag tänkte att allt var över. Att det som aldrig riktigt hann börja hade fått sitt slut. Det kändes iallafall så för mig. Så, jag träffade en annan den kvällen. Och idag fick jag ett argsint sms av E (efter att fortfarande inte alls ha pratat med varandra). Han skrev att han inte trodde så om mig.
Ja, jag tycker som sagt det bara är synd att det ska behöva sluta såhär. Vi hade kunnat förbli vänner, E och jag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag orkar inte skriva mer. Måste sova.
Mer uppdatering imorgon, för ja.. det kommer mera
/ S.
Råd och lösningar från S.
S här. Den här bloggen går knappt runt längre, vad hände med bloggtoppen? Äsch, jag ser det mer som ett ställe att kunna skriva av sig allt på och samtidigt dela precis allt med sin bästa vän istället för att riktigt behöva tala om allt i detalj i verkligheten.
L är då inte den enda som har trassel i sitt liv just nu. Vart tog våra fartfyllda liv utan ett enda bekymmer vägen? Det var bara några veckor sedan, nästan samma tid som vi startade den här bloggen, som allt kändes riktigt bra. Det hände saker hela tiden, spänningen och livsglädjen kunde inte ha vart bättre. Men saker och ting förändras och kan inte alltid vara bra.
För att först ta itu med L's bekymmer. Bra råd och lösningar var det hon ville ha ja. Det är svårt när man själv inte alls har några erfarenheter av ett distansförhållande, däremot har jag stora erfarenheter av distans av vänner och familj, som i och för sig är ett sorts distansförhållande. Det är en del av min vardag och har vart sen fyra år tillbaka. Så, jag tror att om banden är tillräckligt starka kan ingenting komma emellan, inte ens de långa milen.
Det kan bli riktigt jobbigt, och ska jag vara ärlig vet jag nästan med mig själv att jag inte hade klarat av att ha en pojkvän på distans. L, du vill ha ett såkallat naley förhållande. Går det om man inte bor i samma stad? När man inte kan krypa ner brevid varandra efter en lång dålig dag, känna värmen och tryggheten från den personen som kan fylla hela din värld med leenden på en sekund. Klarar du av att ha den du älskar så pass långt bort, med tanken i bakhuvudet att han inte alltid kan finnas nära till hands?
Tyvärr L, är det nog redan försent att tänka på de här sakerna. Du kan inte släppa taget nu och du kan absolut inte släppa taget bara för att det är några mil som skiljer er väg åt. Jag förstår att du är lycklig med J, låt dig själv vara det och ta konsekvenserna allt eftersom. Lev för stunden och n-j-u-t av det!
Det är sällan man får känna den där lyckan i magen, fjärilarna och jag vet allt det där för jag såg lyckan sprudla i dina ögon den där dagen. Den där dagen då du och J kom för att rädda mig från en idiot, när ni kom där på inlines båda två och han höll sina händer stadigt runt din midja. Ditt leende, ditt varma leende. Det gjorde till och med mig lycklig. Iallafall för en stund, sen blev jag mest illamående av svartsjuka. Skämt o sido :-)
Låt dig själv vara lycklig L, du förtjänar det och tänk inte efter så mycket. Bli inte som mig. Gör så som du brukar, och som du alltid har gjort, handla instinktivt och följ ditt hjärta, inte din hjärna.
Time to party (Iallafall för en utav oss)
Tänkte på mms:et jag skickade till E igår, sneak peak i solariet. Jag fick en het bild på hans bruna sexpack till mage tillbaka. Det kommer bli svårt att hålla fingrarna borta från den magen.
Men uppsiduppsi, nu fick jag lite bråttom. Ska till en vän, dricka lite drinkar och käka mat. Ska upp klockan sju imorgonbitti och jobba så blir ingen helvild kväll för mig tyvärr. Resten av packet ska förmodligen ut och roa sig, orättvist tycker jag!
L ska ut hon också, utan mig. Buhu! Senast jag snackade med henne läste hon raggningstips i en engelsktidning som hon ska köra på ikväll. Hon snackade om att sätta sig vid baren, böja på hakan och jag vet inte allt, haha. Lycka till sis! Hoppas du hittar dig en riktig hunk, passa på nu när J inte är hemma. "Det som händer på moskva ikväll, stannar på moskva" Right? (Moskva heter utestället)
L är jäkligt snygg och blond. Så att få snygga killar, har hon aldrig haft något problem med.
Därför är jag inte orolig. Hon kommer få en helvild kväll, det är jag säker på!
/ S.
Is it you?
E sjunger, han sjunger som en gud och hans låtar och texter är helt underbara. Jag och andra som lyssnat på hans låtar blir förälskade direkt. Han verkar så öm, så romantisk.. så underbar. Men den killen jag hör genom mina högtalare, han som jag faller pladdask för bara han sjunger en ton, har jag ännu inte sett i den killen jag träffat i verkligheten. Så jag börjar undra, finns han verkligen? Är det verkligen E's riktiga jag som visar sig i hans låtar?
Jag hoppas det.
För den killen hade jag klamrat mig fast vid och aldrig släppt taget om.
Det handlar om tillit
Som L skrev tidigare är både J och E bortresta, de är i bulgarien och roar sig. Eftersom jag och E hade lite problem innan han stack kände jag inte att det skulle bli jobbigt att han skulle åka dit och träffa massa brudar. Och det känner jag fortfarande inte är något problem. Han har inga skyldigheter mot mig eftersom det teoretiskt sett inte är "vi". Iallafall inte ännu.
Och nu är det nämligen så att jag vet, även om E säger att det inte är så, att han har vart med åtminstone en annan tjej därnere. Som sagt, jag bryr mig inte särskilt mycket. Den enda skyldigheten han har mot mig är att tala sanning, och det önskar jag att han gjorde. Istället för att säga "Jag träffar ingen annan, har vart jätte duktig. Jag har ju dig. bla bla" så hade han kunnat skippa ljuget och inte sagt något överhuvudtaget. För jag har varken frågat eller uppmanat honom till att säga så.
Men så vet man ju hur man själv hade gjort, kört på ordspråket "det som händer där, stannar där" Så, vad spelar det egentligen för roll? Det är inte direkt någonting som kommer att påverka vår relation till varandra, det är bara något jag kan störa mig lite på. Jag hade hoppats på att han kunde tala sanning, och kanske är det inte försent ännu? Kanske berättar han sanningen när han kommer hem? Eller så gör han inte det, och då är det ok.
I övrigt så vet jag inte alls vad jag känner för honom för tillfället, om jag känner någonting överhuvudtaget. Så jag tänker låta tiden gå, träffa honom när han kommer hem och se hur saker och ting utvecklas.
Puss och gull / S.
Time for a change?
S här. Försöker fördriva tiden, får ångest om jag sitter ensam hemma för länge utan att göra någonting. Så tänkte att jag kunde passa på att skriva av mig lite. Att skriva har alltid vart min rehabilitering, sen för några månader sedan, då var det som att den tryggheten försvann och jag började istället hantera mina känslor och tankar på annat sätt. Nämligen att inte hantera dem överhuvudtaget.
Och så gör jag fortfarande, jag skjuter undan allting, skriker åt problemen att dra åt helvete, förtränger och ler. Det har förmodligen en koppling till att jag får ångest om jag är ensam för länge. För ni vet säkert alla, att det är när man är ensam som tankarna lurar sig på och kaos bryter ut. Då finns det ingen där att rädda en.
Den senaste veckan har jag ändå spenderat ganska mycket tid ensam, och jag har också sett alldeles för lite av L. Vilket faktiskt börjar kännas jobbigt. Även om det inte är något som förändrats ännu, så känns det som att en förändring ligger i luften. Vart är alla de där dagarna då vi spenderade all tid tillsammans? Kanske är det bara jag som är dum, naiv och överdriver. Eller känner du likadant L?
För att det här inlägget inte ska bli för långt och därmed också jobbigt att läsa,
påbörjar jag ett nytt inlägg om nya saker.
Solarium och mms
Fick mig en rejäl chock när jag såg att L hade uppdaterat, själv ska jag iväg om några minuter så hinner inte skriva allt för mycket tyvärr. Ska till en vän, hade tänkt att sola solarium och eftersom jag fick ett så fint mms av E här om dagen tänkte jag skicka tillbaka ett mms. En sneak peak i solariumet. Busiga jag!
Kommer med en saftig uppdatering så snart som möjligt. Kanske redan ikväll
Puss och gull / S.
Ps. L, vill du att jag tar din jobbtid på söndag också så gör jag gärna det! Bara bra för min ekonomi
Yepps
L. säger:
men fan
L. säger:
vi måste ses igen ;-)
Återigen dålig uppdatering. Ni vet snyggingen jag nämnt som jag såg fram emot att träffa? Det har inte riktigt blivit av ännu men nu så, nu jäklar. Han skrev precis det ovanför, vilket ledde till att vi ska ses imorgon. Hoppas bara det blir av nu också. Det är upp till bevis :-) Orkar inte skriva så mycket mer. Puss och gull / S.
E & S
E ringde precis, första gången jag hörde hans röst efter katastrofen. Blev uppriktigt sagt glad över att han ringde. Frågan är om jag blev glad för att det var just han som ringde, eller om jag ser honom som vilken kille som helst? En kille som finns till för att bota mina sår, hjälpa mig att komma över något som jag idag absolut inte vill ha något mer med att göra, men som ändå finns där som ett blödande sår.
Eller är han killen jag letat efter? Det där bättre jag sökt och inte riktigt vågat tro finns. Ibland känns det rätt, andra stunder absolut inte. Kan det vara så att det ibland känns så rätt för att jag så gärna vill att det ska kännas rätt, för att det känns så jäkla bra att ha någon närainpå som får mig att glömma, förtränga. Som ger mig spänning, lite extra glans och leenden.
Handlar det om att jag så gärna vill träffa någon som får mig att glömma det som var, eller handlar det om att jag faktiskt är redo att träffa någon ny, för att jag helt enkelt börjar fatta tycke för E?
Han sa att han saknade mig, jag blev tyst för några sekunder. Kanske några sekunder för mycket.
Kände efter så att mitt hjärta värkte, så att allt annat omkring mig stod still och kom fram till att jag inte kunde göra annat än att säga "jag saknar dig också". Och det kändes bra, som en lättnad.
Godnatt världen / S.
Är det kärlek i luften?
J kom för ett par timmar sedan, så nu har L fullt upp igen. Hon påpekade precis att jag inte skulle ringa och väcka henne imorgonbitti. Hon lär väl vara trött efter en lång het natt och vill sova ut, och sedan ha morgonmys med J.
Jag tycker faktiskt vi har fått lite för lite detaljer om J! Hur ligger allt egentligen till, är det kärlek i luften?
Kan det vara det tro? L som i vanliga fall är så kräsen och stöter bort varenda kille som närmar sig henne (som hon själv skrev tidigare)
Kan det bli problem med ett distansförhållande? Kommer han att flytta hit för hennes skull? Kommer L fortsätta vilja träffa honom? Kommer J's svartsjuka ta kål på L? När får R reda på deras förhållande, och hur kommer han att ta det?Det finns många frågor som just nu är obesvarade
Jag säger: Skitsamma! Ta vara på det som sker nu, skit i konsekvenserna och följ ditt hjärta.
Jag älskar dig L. Hoppas du har mysigt inatt och inte tycker alltför synd om mig som får somna ensam i en stor kall säng med en stor ångestklump i magen, hihi ;-)
/ S.
Är det bara jag som har "otur" med allt just nu?
Så full som jag var, och så mycket jag skämde ut mig. Jag hade tydligen försökt kyssa en av mina vänners pojkvänner på toa, viskat "jag vet att du vill ha mig" i hans öra och gjort allt för att förföra honom. Tur att jag inte lyckades, och att det gick längre än så. Allt det där är verkligen ett stort svart hål, jag har överhuvudtaget inget minne av att det skulle ha inträffat. Inte ens en minsta aning om att det är sant. Men han påstår att det är så, och så full som jag var är det heller inte helt omöjligt.
E är fortfarande arg/besviken/ledsen på mig för att jag ringde och lipade över mitt ex. Jag säger: släpp det! Jag var bara jävligt full och jävligt dum. Jag har bett om ursäkt 100 gånger och verkligen visat att jag är ledsen, att allt med N är begravt. Men han ger sig inte. Så nu ligger vi lågt, snackar inte med varandra överhuvudtaget. Tråkigt tycker jag. Hade börjat trivas i hans sällskap, och nu saknar jag honom faktiskt lite. Hans krulliga gulliga hår och varma muskulösa kropp.
Hursom helst så åker jag ett par mil norrut imorgon och släpper allt som hänt här.
Har ett så enormt sug efter att träffa snyggingen jag nämnde tidigare. Men enbart för en sak: Att få en till på "listan", känna hur det känns att vara med honom och att få en andledning till att glömma alla andra idioter.
/ S.
Nu ska jag leva livet, jag leva livet
Härmed har jag bestämt mig för att det negativa ska brinna i helvetet. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker. Jag tänker fan börja leva på riktigt nu. Nästa vecka är det min tur att åka några mil norrut, och jag tänker inte vika undan för att leva livet. Har redan tummat med L om att hoppa i säng med en snygging som jag vid ett x antal tidigare tillfällen flirtat med. Och nu är det fan dags att fullborda det.
Min positiva anda växer, och jag känner hur livslusten ökar igen.
Och som L skrev "Vad sägs om M ikväll?" Jag tackar inte nej!
/ S.
Bakis, sårad och arg
Och jag hatar att jag måste säga: Jag hade rätt.
Natten slutade som alternativ två.. i tårar, ett brustet hjärta och ilska.
Idag är allt upp och ned. E är arg på mig för att jag ringde och väckte honom inatt, grät och behövde hans stöd efter att jag sett N med horan. Det kan jag väl kanske förstå, det var dumt gjort av mig att ringa honom och berätta. Kunde jag förväntat mig något annat?
N hatar jag. Jag får inte ut bilden av han och horan ur skallen. Och vid varje tanke blir jag spyfärdig.
Livet leker inte idag. Jag är bakis, sårad och arg på mig själv.
Nu ska L, jag och en annan tjejkompis hyra bakis-film och köpa onyttigheter.
Det är vad som behövs en dag som den här.
/ Bakis S.
Partytime
Partytime. 18 års kalaset hålls några gator bort från mig. Som tidigare skrivet ska N dit, och horan. Och som jag ser det kan kvällen inte sluta på annat sätt än något av de här två alternativen:
1. N och jag går hem tillsammans, spenderar en underbar natt tillsammans. Sen är det återigen "över".
2. Det slutar i tårar, ett brustet hjärta och ilska.
Men för att inte låta det negativa ta över, så skriver jag härmed att jag tänker gå in med en positiv inställning. Att kvällen kommer bli superb. Att vi kommer skaka rumporna av oss, dricka skumpa (okej, L ska dricka skumpa. jag kör på cider) och ha så jävla kul! Det är åtminstone vad jag håller tummarna för..
L kommer snart hit. Jag gav henne en timma på sig, men L är som hon är så jag förväntar mig inte att hon är här inom en timma, snarare två timmar. Men jag älskar henne ändå.
Nu höjer jag volymen på musiken, tar en drink, duschar och börjar locka mitt hår.
Puss och gull / S.
En ren besvikelse
Ändå gav jag mig på det igen i förmiddags. Efter en mysig dusch stund tillsammans (ja, den var väl godkänd) så gav jag det en andra chans. Tyvärr lika dålig. Så, hur gör jag nu?
Hoppas L har lyckats bättre än mig. Hon kommer förmodligen hem ikväll..
Vi hörs senare / S.
Wish me luck
Ännu en gång är det S här som kommer med uppdatering. Fick nyss sms av L som skrev att hon och J skulle busa lite nu, och att hon bjuder på en saftig het uppdatering så fort hon kan. Det ser vi alla fram emot! Nu fick jag sms av E som skrev att han kommer snart. Jag lyckades lura hit honom trots allt. Måste städa rummet, panik!
Nu är det upp till bevis. Vågar jag, ska jag?
Lyckas jag tränga undan N ur mina tankar och ge mig helt till E?
Önska mig lycka till!
/ S.
good girl gone bad
Känner mig lite dissad, men med tanke på att jag inte alls vet vad jag vill eller om jag överhuvudtaget vill fortsätta träffa honom egentligen är det väl lika bra att jag sover ensam ikväll. Det skulle bara kännas skönt att ha en trygg varm arm runt omkring sig, och slippa tänka på N. Och kanske skulle den passionerade natten bli av idag istället?! Kanske skulle jag då bli helt säker.
Jag saknar L.
Det var länge sen vi var så här långt ifrån varandra
Känner mig inte lika trygg när jag inte vet att hon är några gator bort
Min bästa vän, i vått och torrt.
L, vad händer?
Ut ur mitt hjärta, ut ur mina tankar
Blir mycket uppdatering från min sida idag. Känslan av att kunna känna sig fri, kunna öppna sig helt och se känslorna föras ner till rena ord utan några bisatser och kodord som jag annars brukar skriva i är så otrolig skön. Mascaran klibbar nu på mina rosenröda kinder och tårarna rinner fortfarande lite. Fick mail av N.
Och jag blir så arg på mig själv för att jag önskar han vore här nu, så att han kunde hålla om mig och torka mina tårar. Jag blir så arg på mig själv för att jag aldrig kan hålla fast vid tanken "han är ett svin" längre än någon timma. Blir så arg för att han har en övertalningsförmåga som får honom att framstå som den perfekta killen (vilket han absolut inte är). Blir så arg för att jag tillåter mig själv gå igenom det här. Tillåter tårarna att rinna för hans skull. För jag vet ju så jävla väl, att han absolut inte är värd det. Varför finns han ännu kvar? Varför bryr jag mig?
Som jag skrev till honom:
Jag ska verkligen försöka sluta bry mig. Träffa "horan", träffa vem du vill. Du förtjänar att må bra
Och den här gången måste jag försöka mer än tidigare gånger, han måste ut ur mitt hjärta, ut ur mina tankar!
Jag hoppas E kan hjälpa mig på traven
/ S.
L, kom hem nu!
L försöker tappert muntra upp mig med gulliga sms. Själv tycker jag att L borde passa på att njuta av sin vistelse och inte tänka på mig som sitter instängd här hemma med gråten i halsen. Okej jag erkänner, jag är avis! Vill också resa bort för några dagar, uppleva lite spänning och passion. Varför svarar inte E när jag ringer? Jag behöver lite omtanke, fina ord och mer passion.
Vad ska jag hitta på? Gå till kiosken och köpa mig en glass, tycka ännu mer synd om mig själv. Nej, tack! Åka in till stan och tröstshoppa, köpa de där jesus sandalerna jag suktat efter ett tag nu. Ja, tack!
Puss och gull / S.