UPPDATERING
Senaste inlägget skrevs för 2 månader sedan. S, vi får skärpa oss nu. Den här bloggen ska bli stor, folk över hela Sverige ska läsa den. Det är vårt mål :)
Jag är iallafall fortfarande tillsammans med J. Det funkar väldigt bra, men visst, vi har våra små berg-och-dalbanor. Är fortfarande ororlig att J inte har kommit över sitt ex. Han säger att han inte bryr sig om henne, men det känns ändå som att det är något som sätter lite stopp för oss. Kanske är det hon? Vissa tycker att jag har varit för snäll mot J. kanske har jag det? Men jag vill ju lite på honom. Det där med tilliit gick ju inte så bra i mitt förra förhållande och J har verkligen varit ärlig mot mig ända från början så det känns som att jag verkligen har gett honom en chans, att jag verkligen litar på honom. Men detta gör mig osäker. Och det är bara jobbigt att gå runt osäker, det förstör förhållandet och jag kan komma in i mina svackor. Helt plötsligt om vi är tillsammans kan jag bli tyst för att jag tänker på det, men det har ju inte han en aning om så han kanske bara tror att jag är sån som person och det är ju inte heller bra för det är jag ju verkligen inte. Vill inte prata med honom för mycket om det heller, vill liksom inte bråka och jag är trött på att prata om problem. Nu när vi inte gjort det på länge. Det är så mycket jobbigt just nu. Jag funderar nämnligen på att flytta upp till J, till hans stad. Han har så sjukt mycket att göra hela tiden så ifall jag inte gör det så kommer inte vårat förhållande att fungera. Det har vi redan konstaterat. Så det är upp till mig nu. Och ifall jag hittar ett jobb. Usch vilket jobbigt beslut det här är.. vet fan inte vad jag ska göra. Vill inte lämna min hemstad heller, det känns som att jag har allting där. Speciellt dig S, dig vill jag ju inte lämna. Jag försvinner ju inte och kommer komma hem på helger och liknande men det är ändå inte samma sak. Kommer sakna alla så sjukt mycket. Men samtidigt är jag sån person som älskar att flytta på mig, prova nya saker och ta hand om mig själv. Jag antar också att jag kommer märka ganska snabbt om jag inte trivs också, då är det bara att flytta hem igen. Oj vad jag skriver, men detta tynger mig varje dag och det finns ju ingen person som kan ge mig något råd heller eftersom ingen kan bestämma åt mig eller veta vad jag känner.
Detta är upp till mig. Så L; vad vill du förlora? Din hemstad eller din pojkvän som är väldigt speciell?
Ja, jag antar att det bara är att välja.. Fan.
Jobb
Jag är kär?
Hej allihopa, L här.
Har haft det hur mysigt som helst med J. Får mer och mer känslor för honom, men han bor ju så långt bort.. Kommer det här fungera? Distans är inte min grej..
Han ohch E, som S träffar, är iallafall utomlands nu och festar järnet. J sa att jag skulle lita på honom (som om vi är tillsammans) och jag sa att jag skulle försöka. Har ju inte de bästa erfarenheterna vad gäller tillit efter mitt förhållande med R. Han var inte riktigt ärlig mot mig om man säger så. Men jag ska försöka lita på J och det känns faktiskt som om det fungerar.
Han kommer hem på söndag morgon. Jag ska ju såklart jobba på söndag, åh jag önskar jag inte gjorde det. Vill träffa J. Sedan kanske jag följer med honom hem i 2 dagar, beror på mitt jobb. Men mina underbara vänner sa att de kanske kunde hjälpa mig. Ni är bäst, utan er aldrig! S & S i mitt hjärta.
Men det jag är rädd för nu är att jag saknar J, jättemycket faktiskt. Eller saknar jag bara för att jag ska sakna? Eller har mitt liv helt plötsligt fått sin vändning, blivit upp och ner och jag helt sjukt nog är kär? Jag.. ..kär? Konstig tankte.
S, vi vill veta mer hur det går med E! Uppdatera!
Puss på er / L.
Uppdatering från L
Läste precis S inlägg om ifall det finns kärlek i luften, jag försöker förstå, jag försöker få fram mina känslor varje dag. Men jag vet inte? Jag kan inte få fram något, det är ju nåt speciellt mellan oss och jag trivs verkligen med att vara med honom, hos honom. Kanske är detta vändningen just nu? Att R får reda på något störs jag inte av, känns så skönt att ha kunnat släppa honom. Efter ett 4 års långt förhållande har vi idag varit ifrån varandra 332 dagar. Helt sjukt, om ni hade frågat mig för 300 dagar sedan hade jag sagt utan att tveka att jag aldrig skulle kunna leva eller vara lycklig utan R, att jag skulle gå under. Men nu sitter jag här, 300 dagar efter, och känner mer som en lättnad att inte ha honom i mitt liv.
Kanske är det så att tiden läker alla sår?
Snart kommer J hit, min J.
S jag saknar dig, kom hem! Eller nej, du får inte komma hem förens du har en till på din lista, inte mindre än L ;)
Mer uppdatering från min sida, jag lovar! Pussiss / L.
Lite romantik och busiga lekar
Nej nu tycker jag det är för mycket negativt här i bloggen S. Tänk positivt, du mår mycket bättre än vad du tror. N förtjänar inte dina tårar och du måste inse vilken jävla go och underbar tjej du är. Du är ung, har hela livet framför dig och du måste leva det och börja göra det idag, här och nu! Okej, promise?
Nu hade jag tänkt att dela med mig av min vistelse hos J. Nyfikna? Det borde ni vara, för det jag ska berätta nu är ingen vanlig story, nej den är lite speciell. Som jag skrev i ett inlägg då jag var hos J skrev jag att jag inte riktigt förstod mig på mig själv, att jag inte hittat något fel på honom än.. och det håller fortfarande i, jag hittar inte ett jäkla fel. Det är ett stort steg för att vara mig, att jag har gått så här långt med en kille efter R är häpnadsväckande. Min vistelse hos J har iallafall varit helt underbar, har haft riktigt kul med romantik, skratt och mycket bus. Jag gjorde både det ena och det andra och jag har nog aldrig sett en kille så tillfredställd. Har fått alla möjliga olika smeknamn och han frågade mig gång på gång hur jag kan vara så jäkla bra. Haha, alltid kul att höra och det är alltid kul att ha övertaget av killen. Nog om mina busigheter, romantiskt var det också kan jag säga. Han sjöng "can you feel the love tonight" i mitt öra, höll om mig och kysste mig flera gånger. Låter det som att jag är kär? Usch, jag vågar inte vara det. Jag vågar inte ge hela mig igen till en annan person, vara sårbar. Jag har varit singel i ett år nu och jag känner mig så stark, inget kan komma i min väg. Verkligen inget. Jag har växt och står här nu, flyger med egna vingar. Så frågan är, ska jag verkligen ge ut hela mig igen? Jag vet att jag hade orkat ett till hedå, utan tvekan. Men jag vet inte. Jag som ville vara singel i sommar och han bor ju fan 24 mil härifrån. Förhållanden på distans är jobbiga. Vad tycker ni jag ska göra?
Igår träffade jag R igen. Kändes inget speciellt. Skönt. Men han kommer ändå alltid att vara min R, fastän jag inte känner något för honom. Så är det bara. P smsade mig också, ni vet snyggingen jag åkte med när jag skulle till J? Han ville att jag skulle komma in till stan. Synd att det är Js vän, annars hade det nog kunnat gå hett till där. Fast det kommer det kanske göra ändå, hoppas jag träffar honom ikväll. P:s flickvän är J:s bästa vän och hon bor också där J bor. Så J och P:s flickvän behöver ju inte få reda på något om jag och P har lite roligt här hemma? Hihi, tanken gör mig busig.
Nu är det fotboll ikväll, party och återigen party. Här ska det supas, skålas och skrattas!
Livet är väl för jäkla roligt att leva?
S, det blir bättre och ikväll ska vi hitta en riktig snygging till dig. Vad sägs om M? ;)
Kyss / L.
Tankar i duschen
Kanske är det här början på något nytt? Usch, den tanken skrämmer mig. S, var är du när man behöver dig?
Äntligen L här.
Hej allihopa, L här.
Nu har jag äntligen tagit mig lite tid för att skriva några rader om mitt fartfyllda liv. Som S skrev igår så är jag inte längre hemma utan 2 timmar norrut hemma hos J. Har inte träffat J så många gånger, men han verkar vara en schysst kille. Söt, romantisk, omtänksam. Vad mer kan man begära? Jag antar att ni vill veta vad som hände under bilfärden hit igår? Tyvärr ingenting. Snyggingen jag åkte med, P, och jag hade våra stunder, lite flörtar men det blev inte mer. Eftersom det spöregnade så dog mina chanser att stanna för att "kissa. Men P var en riktigt trevlig prick, ja snygg också såklart.
Nu är jag ensam hemma hos J, han var tvungen att sticka iväg och fixa något. Har träffat killen några gånger men sitter nu ensam i hans hus, kan livet bli konstigare? haha men jag trivs. Funderar på att sticka upp och duscha ocn sen dra mig till det stora köpcentrumet som ligger nästan brevid Js hus. Shoppa loss är alltid guld värt.
Sedan undrar jag hur det går för S hemma hos E. Blev det en passionerad och fartfylld natt? Vad säger du S?
Läste att S har gjort ett tappert försök att beskriva sig själv men måste tillägga en sak som jag anser att hon missade; hon är inte negativ utan hon sprudlar av solsken!
Idag ska jag följa med J och träffa hans vänner. Kanske spela lite minigolf, gå ut och äta och sen ikväll blir det romantisk middag, kanske bio och sen en het natt ;) ciao.