Jag vet, jag är seg. Har haft fullt upp med J, han har kommit hit igen.
Läste precis S inlägg om ifall det finns kärlek i luften, jag försöker förstå, jag försöker få fram mina känslor varje dag. Men jag vet inte? Jag kan inte få fram något, det är ju nåt speciellt mellan oss och jag trivs verkligen med att vara med honom, hos honom. Kanske är detta vändningen just nu? Att R får reda på något störs jag inte av, känns så skönt att ha kunnat släppa honom. Efter ett 4 års långt förhållande har vi idag varit ifrån varandra 332 dagar. Helt sjukt, om ni hade frågat mig för 300 dagar sedan hade jag sagt utan att tveka att jag aldrig skulle kunna leva eller vara lycklig utan R, att jag skulle gå under. Men nu sitter jag här, 300 dagar efter, och känner mer som en lättnad att inte ha honom i mitt liv.
Kanske är det så att tiden läker alla sår?

Snart kommer J hit, min J.
S jag saknar dig, kom hem! Eller nej, du får inte komma hem förens du har en till på din lista, inte mindre än L ;)

Mer uppdatering från min sida, jag lovar! Pussiss / L.