Och jag hatar att jag måste säga: Jag hade rätt.
Natten slutade som alternativ två.. i tårar, ett brustet hjärta och ilska.

Idag är allt upp och ned. E är arg på mig för att jag ringde och väckte honom inatt, grät och behövde hans stöd efter att jag sett N med horan. Det kan jag väl kanske förstå, det var dumt gjort av mig att ringa honom och berätta. Kunde jag förväntat mig något annat?

N hatar jag. Jag får inte ut bilden av han och horan ur skallen. Och vid varje tanke blir jag spyfärdig.
Livet leker inte idag. Jag är bakis, sårad och arg på mig själv.

Nu ska L, jag och en annan tjejkompis hyra bakis-film och köpa onyttigheter.
Det är vad som behövs en dag som den här.

/ Bakis S.