Blir mycket uppdatering från min sida idag. Känslan av att kunna känna sig fri, kunna öppna sig helt och se känslorna föras ner till rena ord utan några bisatser och kodord som jag annars brukar skriva i är så otrolig skön. Mascaran klibbar nu på mina rosenröda kinder och tårarna rinner fortfarande lite. Fick mail av N.

Och jag blir så arg på mig själv för att jag önskar han vore här nu, så att han kunde hålla om mig och torka mina tårar. Jag blir så arg på mig själv för att jag aldrig kan hålla fast vid tanken "han är ett svin" längre än någon timma. Blir så arg för att han har en övertalningsförmåga som får honom att framstå som den perfekta killen (vilket han absolut inte är). Blir så arg för att jag tillåter mig själv gå igenom det här. Tillåter tårarna att rinna för hans skull. För jag vet ju så jävla väl, att han absolut inte är värd det. Varför finns han ännu kvar? Varför bryr jag mig?

Som jag skrev till honom:
Jag ska verkligen försöka sluta bry mig. Träffa "horan", träffa vem du vill. Du förtjänar att må bra

Och den här gången måste jag försöka mer än tidigare gånger, han måste ut ur mitt hjärta, ut ur mina tankar!
Jag hoppas E kan hjälpa mig på traven

/ S.