Jag börjar ännu ett inlägg med "oj, herregud" och nu är det verkligen "oj, herregud" Eller kanske snarare helvetes jävla piss kuk skit. Och jag säger som L, vart är du när jag behöver dig? Alldeles för långt borta! Du borde vara här, vi borde dunka musik och skrika bort ilskan och sorgen som ligger djupt inom mig just nu.

På ett sätt känns det som att jag lever i en jävla dramatisk hollywood film. Vart jag än går och hur jag än beter mig händer saker, både positiva och negativa. Faktum är att det faktiskt hjälper att tänka så, att man lever i en film. Då blir de negativa sakerna inte så negativa som de kanske är, och jag hanterar sakerna som händer på ett bättre sätt. För ni vet, de flesta filmerna får i slutändan ett lyckligt slut så kanske, kanske slutar min film också lyckligt. På något konstigt jävla vis, ler jag åt sakerna som sker just nu. Ler åt mitt brustna hjärta och ilskan som skär inom mig. Det känns som att jag verkligen lever och sakerna som sker är som sagt bara en dramatisk del av en film.

Så, ni undrar säkert vad det är som händer. Den 19 januari, för att vara exakt, gjorde min dåvarande pojkvän, N, slut efter tre jävla år och fem månader. Det var egentligen på nyårsafton som mardrömmen började, vi tog uppehåll och båda reste iväg på resor. Han på skidresa, jag till egypten. Dagen efter jag hade kommit hem, träffades vi och han sa med en tyst och kall röst "det fungerar inte längre" Och det var i den stunden som jag trodde att mitt liv föll i bitar. Men nu, snart ett halvår senare ser jag att det var då mitt liv föll på plats, alla bitar hittade äntligen rätt. Det var inte menat att jag skulle ha ett jävla svin i mitt liv. Jag förtjänade, och förtjänar något eller någon bättre.

Skriver jag mer, så kommer det bli en novell eller kanske en hel bok. Så jag försöker korta ner allting. Hur som helst, efter vårt break up har vi setts ett x antal gånger för att ha så kallat "sex utan känslor" och idag undrar jag, finns det verkligen något sådant som existerar? Känslor tycks alltid spela in, vare sig man vill eller ej.

Jag har träffat några killar efter N, men det är inte förrän nu som det börjar kännas rätt. Nu när jag träffat E. Och ni vet hur det är, man vill alltid behålla och äta kakan. Jag vill alltså att jag ska kunna träffa andra och gå vidare, men att N inte ska göra det. Vilket han påstår att han inte gör, att han inte vill eller kan träffa någon ny för tillfället. Han har vid ett flertal tillfällen ringt mig mitt i natten, skrivit på msn, skrivit sms och sagt att han saknar mig och försäkrat mig att det inte finns någon annan i hans liv.

Men så var det den där lilla detaljen jag fick reda på, genom att snoka i hans mobil efter en passionerad natt tillsammans med "sex utan känslor". Att han visst träffat någon, och vi döper den här någon till horan. Jag frågade ut honom och han ljög mig rätt upp i ansiktet, sa att det bara var ett strul på fyllan. Det var inte bara ett strul, dem hade sex. Han träffade alltså mig samtidigt som han träffade henne. När han visste att jag kände mer för honom än det här jävla sex utan känslor skitet.

Allt eftersom veckorna gick, och jag dissat honom bestämde jag mig för att ge honom ännu en chans. Allt för att få behålla killen som i över tre år vart min hjälpande hand och han som jag älskat så högt. Ännu en gång förklarade han att jag inte hade något att oroa mig över, att det inte fanns någon annan och att horan och han inte skulle ses mer, aldrig någonsin. Det var senast i förr går vi pratade om det, och han lugnande mig med värmande ord om att det var glömt, raderat och aldrig mer skulle tas upp igen.

Och vad tror ni jag ser idag när jag sitter på bussen på väg hem från en helt ok natt tillsammans med E (berättar om det senare) Jo, jag ser horan och N gå brevid varandra mitt i stan. De som aldrig mer skulle ses, eller överhuvudtaget snacka med varandra.

Följande sms skickades då:

"det är ingenting, kommer inte att bli någonting.
ett svin är vad du är. varför fortsätta ljuga?"

"jag förklarar sen på msn eller nåt. orkar inte skriva så långt på sms"

"du behöver inte förklara. från och med nu skiter jag fullständigt i dig.
du har fått för många chanser och jag försökte vara din vän men du verkar göra allt i din makt för att såra mig"

"skärp dig. klart som fan jag inte vill såra dig.
jag förklarar sen varesig du vill eller inte. jag har fan inte gjort något fel"

Jag tänker blocka honom på msn, trycka av hans samtal och skita i att svara på hans sms. Det gör ont, så jävla ont. Men det får fan vara över nu. Han får inte fortsätta såra mig, ha mig lindad runt hans lillfinger. Det är över nu, en gång för alla! Aldrig mer S och N, aldrig mer!

/ S.