Kär-lek
N.
Han söker närhet och sex. Jag söker närhet och kärlek. Två kombinationer som aldrig kommer att passa ihop, det är inte menat att vara. Det är inte längre S + N, vi är inte längre de personerna vi var för ett par månader sen. Så varför inbillar jag mig ens att det faktiskt skulle kunna fungera igen? Varför överväger jag ens tanken på att träffa honom? För att jag saknar det gamla så otroligt mycket, den tryggheten och värmen han gav mig som gjorde att allt annat negativt i mitt liv försvann på bara några sekunder. För att han kunde hela varje millimeter av min sargade kropp, för att han fick mig att känna mig hel. Jag önskar bara jag fick återuppleva det där nu, här och nu. Men å andra sidan så är han inte killen jag ser mig tillsammans med, den killen han är idag är inte den killen jag vill ha brevid mig på kvällar och nätter. Men vad är det egentligen som är så fel att träffas nästa helg, äta pizza tillsammans, se en film, mysa och spendera en natt tillsammans? Vad är det som är så fel när jag vet att jag nästa dag kan le och gå därifrån utan att vända mig om igen? För att jag inte är säker. på någonting alls.
E.
Att åka till uddevalla tillsammans med honom var ett stort misstag men, det fick mig att inse att det inte var vår tur. Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Han är absolut ingenting för mig, och jag är absolut ingenting för honom. Jag tror att jag började träffa honom bara för att träffa någon, bara för att få känna närheten igen och det var inte rätt. Varken mot mig själv eller mot honom. Vi sårade varandra på den korta vägen vi vandrade tillsammans. Jag tycker bara det är så synd att det ska behöva sluta på det här sättet, att han säger att han aldrig mer vill höra eller ha något med mig att göra.
I lördags hade nämligen L poolparty. Jag hade inte hört av E. sen vi kom hem från uddevalla och sa hejdå till varandra. Han visade inga tecken alls på att han överhuvudtaget ens tänkte på mig, så jag antog, jag tänkte att allt var över. Att det som aldrig riktigt hann börja hade fått sitt slut. Det kändes iallafall så för mig. Så, jag träffade en annan den kvällen. Och idag fick jag ett argsint sms av E (efter att fortfarande inte alls ha pratat med varandra). Han skrev att han inte trodde så om mig.
Ja, jag tycker som sagt det bara är synd att det ska behöva sluta såhär. Vi hade kunnat förbli vänner, E och jag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag orkar inte skriva mer. Måste sova.
Mer uppdatering imorgon, för ja.. det kommer mera
/ S.
Råd och lösningar från S.
S här. Den här bloggen går knappt runt längre, vad hände med bloggtoppen? Äsch, jag ser det mer som ett ställe att kunna skriva av sig allt på och samtidigt dela precis allt med sin bästa vän istället för att riktigt behöva tala om allt i detalj i verkligheten.
L är då inte den enda som har trassel i sitt liv just nu. Vart tog våra fartfyllda liv utan ett enda bekymmer vägen? Det var bara några veckor sedan, nästan samma tid som vi startade den här bloggen, som allt kändes riktigt bra. Det hände saker hela tiden, spänningen och livsglädjen kunde inte ha vart bättre. Men saker och ting förändras och kan inte alltid vara bra.
För att först ta itu med L's bekymmer. Bra råd och lösningar var det hon ville ha ja. Det är svårt när man själv inte alls har några erfarenheter av ett distansförhållande, däremot har jag stora erfarenheter av distans av vänner och familj, som i och för sig är ett sorts distansförhållande. Det är en del av min vardag och har vart sen fyra år tillbaka. Så, jag tror att om banden är tillräckligt starka kan ingenting komma emellan, inte ens de långa milen.
Det kan bli riktigt jobbigt, och ska jag vara ärlig vet jag nästan med mig själv att jag inte hade klarat av att ha en pojkvän på distans. L, du vill ha ett såkallat naley förhållande. Går det om man inte bor i samma stad? När man inte kan krypa ner brevid varandra efter en lång dålig dag, känna värmen och tryggheten från den personen som kan fylla hela din värld med leenden på en sekund. Klarar du av att ha den du älskar så pass långt bort, med tanken i bakhuvudet att han inte alltid kan finnas nära till hands?
Tyvärr L, är det nog redan försent att tänka på de här sakerna. Du kan inte släppa taget nu och du kan absolut inte släppa taget bara för att det är några mil som skiljer er väg åt. Jag förstår att du är lycklig med J, låt dig själv vara det och ta konsekvenserna allt eftersom. Lev för stunden och n-j-u-t av det!
Det är sällan man får känna den där lyckan i magen, fjärilarna och jag vet allt det där för jag såg lyckan sprudla i dina ögon den där dagen. Den där dagen då du och J kom för att rädda mig från en idiot, när ni kom där på inlines båda två och han höll sina händer stadigt runt din midja. Ditt leende, ditt varma leende. Det gjorde till och med mig lycklig. Iallafall för en stund, sen blev jag mest illamående av svartsjuka. Skämt o sido :-)
Låt dig själv vara lycklig L, du förtjänar det och tänk inte efter så mycket. Bli inte som mig. Gör så som du brukar, och som du alltid har gjort, handla instinktivt och följ ditt hjärta, inte din hjärna.
Baby I will wait for you
Kärlek,
L här. Som S skrev i förra inlägget fick jag en helvild utekväll.
Hittade en snygg Göteborgare, gick till parken och snackade lite, kysstes lite. F, en väninna till mig och S var också med, hon hittade också en snygg göteborgare, de var också vänner. F kom med sin kille till parken också, vi snackade ett tag sedan fick jag och F nog. Inte tänkte vi spendera hela vår kväll på två Göteborgare. Vi hittade på massa dåliga ursäkter för att kunna gå däriffrån men de killarna var fan smarta. De genomskådade oss hela tiden och hittade oss. Tillslut bestämde vi oss att fly, hämtade våra väskor och ärligt talat sprang från klubben. Haha, sjukt kul var det. Vi gick till en bar och spelade lite istället, vann lite och sedan tog vi den senaste bussen hem. Riktigt rolig utekväll.
Nu däremot är jag hemma hos J. Det går rikitgt bra för oss, tror det kommer bli flickvän och pojkvän snart och det känns underbart. Är dock lite orolig över hans ex. Kollade på hans mobil häromdagen när jag skulle kolla upp ett sms åt honom när han satt i hemtelefonen, när jag bläddrade nedåt såg jag att han skickat sms till sitt ex. Fanns bara ett där det stod något som "kul att du inte svara på mitt sms" så man kan ju undra vad det var han skrivit i första hand, det var raderat.. Usch jag hatar allt som har med ex att göra, det komplicerar till allting och förstör. S, ska jag prata med honom eller låta det vara? För jag tänker inte hoppa in i ett förhållande där jag vet att ett ex är inblandat. Iofs säger han att han inte har några som helst känslor för henne, men man vet inte.
Usch.
Aja nu ska jag hämta J på jobbet, ikväll ska vi ha romantisk myskväll med bad i jacuzzi, massa tända ljus, mysig musik och massor av kyssar. Har jag nämnt att han är världens romantiskaste kille, gentleman och underbar i sängen? ;)
S, jag saknar dig! Puss och kram / L.