Äckliga tankar om N och horan
Jag undrar vad L har för sig nu, medan jag sitter här och kämpar med att få bort tankarna av N och horan ur mitt huvud. Ser dem framför mig nu, ligga där i hennes äckliga säng och ha äckligt sex med varandra. USCH! Jag hade verkligen behövt ha L här nu, eller varför inte E?
Ska nog ringa E .
Förhoppningsvis frågar han mig om jag vill sova över inatt igen, ja tack!
Puss och gull / S.
Is it you?
Ett kapitel avslutat och ett nytt startas. Det sägs att det enda sättet att komma över någon, är att gå tillsammans med någon annan. Så, här har jag min chans. Varför kan det inte då kännas hundra procent rätt? Varför kan jag inte känna som L, att E och jag kommer närmre varandra för var dag som går?
Natten blev inte så passionerad som jag hade kanske hade hoppats på, den blev heller inte lika mysig som jag hade hoppats på. Det var nära, men dum som jag är drog jag mig undan. Och det tänker jag skylla mitt munssår för. När jag låg där bredvid honom, tänkte jag inte på att jag så gärna ville ha honom, slita av honom kläderna, utan istället på mitt munssår och tankarna flög iväg på helt andra håll.
Nu, efter att ha sett N och horan vill jag inget hellre än att ta mig till honom fort som fan, slänga ner honom på sängen och klä av mig framför honom. Reta honom och sedan kyssa honom ömt på halsen (han älskar det) och känna hans kropp tätt intill min.
Är E min chans till att, en gång för alla, kunna skita i N fullständigt? Är han min chans till att hålla fingrarna borta från N på fredag då vi ska på samma fest? Gemensamma fester eller då vi träffas ute, berusade och vilda brukar oftast sluta med att vi hamnar i samma säng och känner jag mig själv och N rätt, skulle fredag inte vara något undantag. Men nu MÅSTE det bli ett undantag, det får inte ske!
Kanske kan E följa med på festen? Att se N förtvivlad och sårad är min högsta önskan just nu. Jag skulle göra allt i min makt för att göra honom avundsjuk. Är det verkligen så fel att använda E som ett medel för det? E vinner ju min uppmärksamhet, jag vinner både E's och N's uppmärksamhet..
L, vad säger du?!
Aldrig mer
På ett sätt känns det som att jag lever i en jävla dramatisk hollywood film. Vart jag än går och hur jag än beter mig händer saker, både positiva och negativa. Faktum är att det faktiskt hjälper att tänka så, att man lever i en film. Då blir de negativa sakerna inte så negativa som de kanske är, och jag hanterar sakerna som händer på ett bättre sätt. För ni vet, de flesta filmerna får i slutändan ett lyckligt slut så kanske, kanske slutar min film också lyckligt. På något konstigt jävla vis, ler jag åt sakerna som sker just nu. Ler åt mitt brustna hjärta och ilskan som skär inom mig. Det känns som att jag verkligen lever och sakerna som sker är som sagt bara en dramatisk del av en film.
Så, ni undrar säkert vad det är som händer. Den 19 januari, för att vara exakt, gjorde min dåvarande pojkvän, N, slut efter tre jävla år och fem månader. Det var egentligen på nyårsafton som mardrömmen började, vi tog uppehåll och båda reste iväg på resor. Han på skidresa, jag till egypten. Dagen efter jag hade kommit hem, träffades vi och han sa med en tyst och kall röst "det fungerar inte längre" Och det var i den stunden som jag trodde att mitt liv föll i bitar. Men nu, snart ett halvår senare ser jag att det var då mitt liv föll på plats, alla bitar hittade äntligen rätt. Det var inte menat att jag skulle ha ett jävla svin i mitt liv. Jag förtjänade, och förtjänar något eller någon bättre.
Skriver jag mer, så kommer det bli en novell eller kanske en hel bok. Så jag försöker korta ner allting. Hur som helst, efter vårt break up har vi setts ett x antal gånger för att ha så kallat "sex utan känslor" och idag undrar jag, finns det verkligen något sådant som existerar? Känslor tycks alltid spela in, vare sig man vill eller ej.
Jag har träffat några killar efter N, men det är inte förrän nu som det börjar kännas rätt. Nu när jag träffat E. Och ni vet hur det är, man vill alltid behålla och äta kakan. Jag vill alltså att jag ska kunna träffa andra och gå vidare, men att N inte ska göra det. Vilket han påstår att han inte gör, att han inte vill eller kan träffa någon ny för tillfället. Han har vid ett flertal tillfällen ringt mig mitt i natten, skrivit på msn, skrivit sms och sagt att han saknar mig och försäkrat mig att det inte finns någon annan i hans liv.
Men så var det den där lilla detaljen jag fick reda på, genom att snoka i hans mobil efter en passionerad natt tillsammans med "sex utan känslor". Att han visst träffat någon, och vi döper den här någon till horan. Jag frågade ut honom och han ljög mig rätt upp i ansiktet, sa att det bara var ett strul på fyllan. Det var inte bara ett strul, dem hade sex. Han träffade alltså mig samtidigt som han träffade henne. När han visste att jag kände mer för honom än det här jävla sex utan känslor skitet.
Allt eftersom veckorna gick, och jag dissat honom bestämde jag mig för att ge honom ännu en chans. Allt för att få behålla killen som i över tre år vart min hjälpande hand och han som jag älskat så högt. Ännu en gång förklarade han att jag inte hade något att oroa mig över, att det inte fanns någon annan och att horan och han inte skulle ses mer, aldrig någonsin. Det var senast i förr går vi pratade om det, och han lugnande mig med värmande ord om att det var glömt, raderat och aldrig mer skulle tas upp igen.
Och vad tror ni jag ser idag när jag sitter på bussen på väg hem från en helt ok natt tillsammans med E (berättar om det senare) Jo, jag ser horan och N gå brevid varandra mitt i stan. De som aldrig mer skulle ses, eller överhuvudtaget snacka med varandra.
Följande sms skickades då:
"det är ingenting, kommer inte att bli någonting.
ett svin är vad du är. varför fortsätta ljuga?"
"jag förklarar sen på msn eller nåt. orkar inte skriva så långt på sms"
"du behöver inte förklara. från och med nu skiter jag fullständigt i dig.
du har fått för många chanser och jag försökte vara din vän men du verkar göra allt i din makt för att såra mig"
"skärp dig. klart som fan jag inte vill såra dig.
jag förklarar sen varesig du vill eller inte. jag har fan inte gjort något fel"
Jag tänker blocka honom på msn, trycka av hans samtal och skita i att svara på hans sms. Det gör ont, så jävla ont. Men det får fan vara över nu. Han får inte fortsätta såra mig, ha mig lindad runt hans lillfinger. Det är över nu, en gång för alla! Aldrig mer S och N, aldrig mer!
/ S.
Måndagskväll
Nu kommer L och hennes mamma snart och hämtar mig, ska åka till en kille jag träffade för några veckor sen vid namn E, och kolla när Sverige spelar mot Grekland. Jag är inte mycket för fotboll, men vad gör man inte? L hinner som sagt inte se hela matchen eftersom hon ska ut på en liten roadtrip och äventyr norrut, utan mig. Fy skam!
Så E och jag blir ensama ikväll, planerar även att sova över. Han har egen lägenhet, och det kan jag inte göra annat än att uppskatta och glädjas åt till tusen. Tyvärr har jag precis haft röda veckan, så vet inte om det kan bli mer roligt än kyssar och mys. Men vem vet, det kanske inte stoppar oss i stundens hetta? Skulle verkligen behöva vara med honom, se hur det känns och sen avgöra om han är något för mig eller ej.
Hinner inte skriva mer. L har som sagt fullt upp, men hon kommer med uppdatering så fort hon bara kan.
Puss och gull / S.
Start för en brutalt ärlig blogg
Oj herregud, vart ska man börja? Idén till den här bloggen kom till idag, då jag, S, och L satt vid mitt köksbord, snackade skit och funderade på vad vi skulle göra här näst. Vi har alltid något på gång, och de senaste veckorna har minst sagt vart fullspäckade.
Så, vad passar då inte bättre än att skriva allt som händer här? Och då menar jag precis allt. Vår tanke är att inte undanlämna en enda liten detalj av vad som händer och inte händer i våra liv. Hur det går, får vi se. Men vi lovar att vi ska göra vårt yttersta för att vara så brutalt jäkla ärliga vi bara kan.
En liten beskrivning av oss som personer är nästan ett måste. Men för att inte avslöja oss för mycket, i rädsla av att någon förstår vilka vi är, kan vi inte ge er alldeles för mycket detaljer om oss själva. Vi har alltså valt att vara anonyma för att på så sätt kunna öppna oss helt och hållet.
Det är bara jag, S och L som vet om att det är just vi två som skriver här och så ska det också förbli, det här är vår lilla hemlis som vi delar med oss av till er. Spänning i vardagen sitter aldrig fel, ellerhur?
Återkommer med en beskrivning av oss så fort som möjligt
Puss och gull / S.