Time to party (Iallafall för en utav oss)
Tänkte på mms:et jag skickade till E igår, sneak peak i solariet. Jag fick en het bild på hans bruna sexpack till mage tillbaka. Det kommer bli svårt att hålla fingrarna borta från den magen.
Men uppsiduppsi, nu fick jag lite bråttom. Ska till en vän, dricka lite drinkar och käka mat. Ska upp klockan sju imorgonbitti och jobba så blir ingen helvild kväll för mig tyvärr. Resten av packet ska förmodligen ut och roa sig, orättvist tycker jag!
L ska ut hon också, utan mig. Buhu! Senast jag snackade med henne läste hon raggningstips i en engelsktidning som hon ska köra på ikväll. Hon snackade om att sätta sig vid baren, böja på hakan och jag vet inte allt, haha. Lycka till sis! Hoppas du hittar dig en riktig hunk, passa på nu när J inte är hemma. "Det som händer på moskva ikväll, stannar på moskva" Right? (Moskva heter utestället)
L är jäkligt snygg och blond. Så att få snygga killar, har hon aldrig haft något problem med.
Därför är jag inte orolig. Hon kommer få en helvild kväll, det är jag säker på!
/ S.
Is it you?
E sjunger, han sjunger som en gud och hans låtar och texter är helt underbara. Jag och andra som lyssnat på hans låtar blir förälskade direkt. Han verkar så öm, så romantisk.. så underbar. Men den killen jag hör genom mina högtalare, han som jag faller pladdask för bara han sjunger en ton, har jag ännu inte sett i den killen jag träffat i verkligheten. Så jag börjar undra, finns han verkligen? Är det verkligen E's riktiga jag som visar sig i hans låtar?
Jag hoppas det.
För den killen hade jag klamrat mig fast vid och aldrig släppt taget om.
Det handlar om tillit
Som L skrev tidigare är både J och E bortresta, de är i bulgarien och roar sig. Eftersom jag och E hade lite problem innan han stack kände jag inte att det skulle bli jobbigt att han skulle åka dit och träffa massa brudar. Och det känner jag fortfarande inte är något problem. Han har inga skyldigheter mot mig eftersom det teoretiskt sett inte är "vi". Iallafall inte ännu.
Och nu är det nämligen så att jag vet, även om E säger att det inte är så, att han har vart med åtminstone en annan tjej därnere. Som sagt, jag bryr mig inte särskilt mycket. Den enda skyldigheten han har mot mig är att tala sanning, och det önskar jag att han gjorde. Istället för att säga "Jag träffar ingen annan, har vart jätte duktig. Jag har ju dig. bla bla" så hade han kunnat skippa ljuget och inte sagt något överhuvudtaget. För jag har varken frågat eller uppmanat honom till att säga så.
Men så vet man ju hur man själv hade gjort, kört på ordspråket "det som händer där, stannar där" Så, vad spelar det egentligen för roll? Det är inte direkt någonting som kommer att påverka vår relation till varandra, det är bara något jag kan störa mig lite på. Jag hade hoppats på att han kunde tala sanning, och kanske är det inte försent ännu? Kanske berättar han sanningen när han kommer hem? Eller så gör han inte det, och då är det ok.
I övrigt så vet jag inte alls vad jag känner för honom för tillfället, om jag känner någonting överhuvudtaget. Så jag tänker låta tiden gå, träffa honom när han kommer hem och se hur saker och ting utvecklas.
Puss och gull / S.
Time for a change?
S här. Försöker fördriva tiden, får ångest om jag sitter ensam hemma för länge utan att göra någonting. Så tänkte att jag kunde passa på att skriva av mig lite. Att skriva har alltid vart min rehabilitering, sen för några månader sedan, då var det som att den tryggheten försvann och jag började istället hantera mina känslor och tankar på annat sätt. Nämligen att inte hantera dem överhuvudtaget.
Och så gör jag fortfarande, jag skjuter undan allting, skriker åt problemen att dra åt helvete, förtränger och ler. Det har förmodligen en koppling till att jag får ångest om jag är ensam för länge. För ni vet säkert alla, att det är när man är ensam som tankarna lurar sig på och kaos bryter ut. Då finns det ingen där att rädda en.
Den senaste veckan har jag ändå spenderat ganska mycket tid ensam, och jag har också sett alldeles för lite av L. Vilket faktiskt börjar kännas jobbigt. Även om det inte är något som förändrats ännu, så känns det som att en förändring ligger i luften. Vart är alla de där dagarna då vi spenderade all tid tillsammans? Kanske är det bara jag som är dum, naiv och överdriver. Eller känner du likadant L?
För att det här inlägget inte ska bli för långt och därmed också jobbigt att läsa,
påbörjar jag ett nytt inlägg om nya saker.
Jobb
Solarium och mms
Fick mig en rejäl chock när jag såg att L hade uppdaterat, själv ska jag iväg om några minuter så hinner inte skriva allt för mycket tyvärr. Ska till en vän, hade tänkt att sola solarium och eftersom jag fick ett så fint mms av E här om dagen tänkte jag skicka tillbaka ett mms. En sneak peak i solariumet. Busiga jag!
Kommer med en saftig uppdatering så snart som möjligt. Kanske redan ikväll
Puss och gull / S.
Ps. L, vill du att jag tar din jobbtid på söndag också så gör jag gärna det! Bara bra för min ekonomi
Jag är kär?
Hej allihopa, L här.
Har haft det hur mysigt som helst med J. Får mer och mer känslor för honom, men han bor ju så långt bort.. Kommer det här fungera? Distans är inte min grej..
Han ohch E, som S träffar, är iallafall utomlands nu och festar järnet. J sa att jag skulle lita på honom (som om vi är tillsammans) och jag sa att jag skulle försöka. Har ju inte de bästa erfarenheterna vad gäller tillit efter mitt förhållande med R. Han var inte riktigt ärlig mot mig om man säger så. Men jag ska försöka lita på J och det känns faktiskt som om det fungerar.
Han kommer hem på söndag morgon. Jag ska ju såklart jobba på söndag, åh jag önskar jag inte gjorde det. Vill träffa J. Sedan kanske jag följer med honom hem i 2 dagar, beror på mitt jobb. Men mina underbara vänner sa att de kanske kunde hjälpa mig. Ni är bäst, utan er aldrig! S & S i mitt hjärta.
Men det jag är rädd för nu är att jag saknar J, jättemycket faktiskt. Eller saknar jag bara för att jag ska sakna? Eller har mitt liv helt plötsligt fått sin vändning, blivit upp och ner och jag helt sjukt nog är kär? Jag.. ..kär? Konstig tankte.
S, vi vill veta mer hur det går med E! Uppdatera!
Puss på er / L.
Yepps
L. säger:
men fan
L. säger:
vi måste ses igen ;-)
Återigen dålig uppdatering. Ni vet snyggingen jag nämnt som jag såg fram emot att träffa? Det har inte riktigt blivit av ännu men nu så, nu jäklar. Han skrev precis det ovanför, vilket ledde till att vi ska ses imorgon. Hoppas bara det blir av nu också. Det är upp till bevis :-) Orkar inte skriva så mycket mer. Puss och gull / S.
Uppdatering från L
Läste precis S inlägg om ifall det finns kärlek i luften, jag försöker förstå, jag försöker få fram mina känslor varje dag. Men jag vet inte? Jag kan inte få fram något, det är ju nåt speciellt mellan oss och jag trivs verkligen med att vara med honom, hos honom. Kanske är detta vändningen just nu? Att R får reda på något störs jag inte av, känns så skönt att ha kunnat släppa honom. Efter ett 4 års långt förhållande har vi idag varit ifrån varandra 332 dagar. Helt sjukt, om ni hade frågat mig för 300 dagar sedan hade jag sagt utan att tveka att jag aldrig skulle kunna leva eller vara lycklig utan R, att jag skulle gå under. Men nu sitter jag här, 300 dagar efter, och känner mer som en lättnad att inte ha honom i mitt liv.
Kanske är det så att tiden läker alla sår?
Snart kommer J hit, min J.
S jag saknar dig, kom hem! Eller nej, du får inte komma hem förens du har en till på din lista, inte mindre än L ;)
Mer uppdatering från min sida, jag lovar! Pussiss / L.
E & S
E ringde precis, första gången jag hörde hans röst efter katastrofen. Blev uppriktigt sagt glad över att han ringde. Frågan är om jag blev glad för att det var just han som ringde, eller om jag ser honom som vilken kille som helst? En kille som finns till för att bota mina sår, hjälpa mig att komma över något som jag idag absolut inte vill ha något mer med att göra, men som ändå finns där som ett blödande sår.
Eller är han killen jag letat efter? Det där bättre jag sökt och inte riktigt vågat tro finns. Ibland känns det rätt, andra stunder absolut inte. Kan det vara så att det ibland känns så rätt för att jag så gärna vill att det ska kännas rätt, för att det känns så jäkla bra att ha någon närainpå som får mig att glömma, förtränga. Som ger mig spänning, lite extra glans och leenden.
Handlar det om att jag så gärna vill träffa någon som får mig att glömma det som var, eller handlar det om att jag faktiskt är redo att träffa någon ny, för att jag helt enkelt börjar fatta tycke för E?
Han sa att han saknade mig, jag blev tyst för några sekunder. Kanske några sekunder för mycket.
Kände efter så att mitt hjärta värkte, så att allt annat omkring mig stod still och kom fram till att jag inte kunde göra annat än att säga "jag saknar dig också". Och det kändes bra, som en lättnad.
Godnatt världen / S.
Är det kärlek i luften?
J kom för ett par timmar sedan, så nu har L fullt upp igen. Hon påpekade precis att jag inte skulle ringa och väcka henne imorgonbitti. Hon lär väl vara trött efter en lång het natt och vill sova ut, och sedan ha morgonmys med J.
Jag tycker faktiskt vi har fått lite för lite detaljer om J! Hur ligger allt egentligen till, är det kärlek i luften?
Kan det vara det tro? L som i vanliga fall är så kräsen och stöter bort varenda kille som närmar sig henne (som hon själv skrev tidigare)
Kan det bli problem med ett distansförhållande? Kommer han att flytta hit för hennes skull? Kommer L fortsätta vilja träffa honom? Kommer J's svartsjuka ta kål på L? När får R reda på deras förhållande, och hur kommer han att ta det?Det finns många frågor som just nu är obesvarade
Jag säger: Skitsamma! Ta vara på det som sker nu, skit i konsekvenserna och följ ditt hjärta.
Jag älskar dig L. Hoppas du har mysigt inatt och inte tycker alltför synd om mig som får somna ensam i en stor kall säng med en stor ångestklump i magen, hihi ;-)
/ S.
Är det bara jag som har "otur" med allt just nu?
Så full som jag var, och så mycket jag skämde ut mig. Jag hade tydligen försökt kyssa en av mina vänners pojkvänner på toa, viskat "jag vet att du vill ha mig" i hans öra och gjort allt för att förföra honom. Tur att jag inte lyckades, och att det gick längre än så. Allt det där är verkligen ett stort svart hål, jag har överhuvudtaget inget minne av att det skulle ha inträffat. Inte ens en minsta aning om att det är sant. Men han påstår att det är så, och så full som jag var är det heller inte helt omöjligt.
E är fortfarande arg/besviken/ledsen på mig för att jag ringde och lipade över mitt ex. Jag säger: släpp det! Jag var bara jävligt full och jävligt dum. Jag har bett om ursäkt 100 gånger och verkligen visat att jag är ledsen, att allt med N är begravt. Men han ger sig inte. Så nu ligger vi lågt, snackar inte med varandra överhuvudtaget. Tråkigt tycker jag. Hade börjat trivas i hans sällskap, och nu saknar jag honom faktiskt lite. Hans krulliga gulliga hår och varma muskulösa kropp.
Hursom helst så åker jag ett par mil norrut imorgon och släpper allt som hänt här.
Har ett så enormt sug efter att träffa snyggingen jag nämnde tidigare. Men enbart för en sak: Att få en till på "listan", känna hur det känns att vara med honom och att få en andledning till att glömma alla andra idioter.
/ S.
Nu ska jag leva livet, jag leva livet
Härmed har jag bestämt mig för att det negativa ska brinna i helvetet. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker. Jag tänker fan börja leva på riktigt nu. Nästa vecka är det min tur att åka några mil norrut, och jag tänker inte vika undan för att leva livet. Har redan tummat med L om att hoppa i säng med en snygging som jag vid ett x antal tidigare tillfällen flirtat med. Och nu är det fan dags att fullborda det.
Min positiva anda växer, och jag känner hur livslusten ökar igen.
Och som L skrev "Vad sägs om M ikväll?" Jag tackar inte nej!
/ S.
Lite romantik och busiga lekar
Nej nu tycker jag det är för mycket negativt här i bloggen S. Tänk positivt, du mår mycket bättre än vad du tror. N förtjänar inte dina tårar och du måste inse vilken jävla go och underbar tjej du är. Du är ung, har hela livet framför dig och du måste leva det och börja göra det idag, här och nu! Okej, promise?
Nu hade jag tänkt att dela med mig av min vistelse hos J. Nyfikna? Det borde ni vara, för det jag ska berätta nu är ingen vanlig story, nej den är lite speciell. Som jag skrev i ett inlägg då jag var hos J skrev jag att jag inte riktigt förstod mig på mig själv, att jag inte hittat något fel på honom än.. och det håller fortfarande i, jag hittar inte ett jäkla fel. Det är ett stort steg för att vara mig, att jag har gått så här långt med en kille efter R är häpnadsväckande. Min vistelse hos J har iallafall varit helt underbar, har haft riktigt kul med romantik, skratt och mycket bus. Jag gjorde både det ena och det andra och jag har nog aldrig sett en kille så tillfredställd. Har fått alla möjliga olika smeknamn och han frågade mig gång på gång hur jag kan vara så jäkla bra. Haha, alltid kul att höra och det är alltid kul att ha övertaget av killen. Nog om mina busigheter, romantiskt var det också kan jag säga. Han sjöng "can you feel the love tonight" i mitt öra, höll om mig och kysste mig flera gånger. Låter det som att jag är kär? Usch, jag vågar inte vara det. Jag vågar inte ge hela mig igen till en annan person, vara sårbar. Jag har varit singel i ett år nu och jag känner mig så stark, inget kan komma i min väg. Verkligen inget. Jag har växt och står här nu, flyger med egna vingar. Så frågan är, ska jag verkligen ge ut hela mig igen? Jag vet att jag hade orkat ett till hedå, utan tvekan. Men jag vet inte. Jag som ville vara singel i sommar och han bor ju fan 24 mil härifrån. Förhållanden på distans är jobbiga. Vad tycker ni jag ska göra?
Igår träffade jag R igen. Kändes inget speciellt. Skönt. Men han kommer ändå alltid att vara min R, fastän jag inte känner något för honom. Så är det bara. P smsade mig också, ni vet snyggingen jag åkte med när jag skulle till J? Han ville att jag skulle komma in till stan. Synd att det är Js vän, annars hade det nog kunnat gå hett till där. Fast det kommer det kanske göra ändå, hoppas jag träffar honom ikväll. P:s flickvän är J:s bästa vän och hon bor också där J bor. Så J och P:s flickvän behöver ju inte få reda på något om jag och P har lite roligt här hemma? Hihi, tanken gör mig busig.
Nu är det fotboll ikväll, party och återigen party. Här ska det supas, skålas och skrattas!
Livet är väl för jäkla roligt att leva?
S, det blir bättre och ikväll ska vi hitta en riktig snygging till dig. Vad sägs om M? ;)
Kyss / L.
Bakis, sårad och arg
Och jag hatar att jag måste säga: Jag hade rätt.
Natten slutade som alternativ två.. i tårar, ett brustet hjärta och ilska.
Idag är allt upp och ned. E är arg på mig för att jag ringde och väckte honom inatt, grät och behövde hans stöd efter att jag sett N med horan. Det kan jag väl kanske förstå, det var dumt gjort av mig att ringa honom och berätta. Kunde jag förväntat mig något annat?
N hatar jag. Jag får inte ut bilden av han och horan ur skallen. Och vid varje tanke blir jag spyfärdig.
Livet leker inte idag. Jag är bakis, sårad och arg på mig själv.
Nu ska L, jag och en annan tjejkompis hyra bakis-film och köpa onyttigheter.
Det är vad som behövs en dag som den här.
/ Bakis S.
Partytime
Partytime. 18 års kalaset hålls några gator bort från mig. Som tidigare skrivet ska N dit, och horan. Och som jag ser det kan kvällen inte sluta på annat sätt än något av de här två alternativen:
1. N och jag går hem tillsammans, spenderar en underbar natt tillsammans. Sen är det återigen "över".
2. Det slutar i tårar, ett brustet hjärta och ilska.
Men för att inte låta det negativa ta över, så skriver jag härmed att jag tänker gå in med en positiv inställning. Att kvällen kommer bli superb. Att vi kommer skaka rumporna av oss, dricka skumpa (okej, L ska dricka skumpa. jag kör på cider) och ha så jävla kul! Det är åtminstone vad jag håller tummarna för..
L kommer snart hit. Jag gav henne en timma på sig, men L är som hon är så jag förväntar mig inte att hon är här inom en timma, snarare två timmar. Men jag älskar henne ändå.
Nu höjer jag volymen på musiken, tar en drink, duschar och börjar locka mitt hår.
Puss och gull / S.
En ren besvikelse
Ändå gav jag mig på det igen i förmiddags. Efter en mysig dusch stund tillsammans (ja, den var väl godkänd) så gav jag det en andra chans. Tyvärr lika dålig. Så, hur gör jag nu?
Hoppas L har lyckats bättre än mig. Hon kommer förmodligen hem ikväll..
Vi hörs senare / S.
Wish me luck
Ännu en gång är det S här som kommer med uppdatering. Fick nyss sms av L som skrev att hon och J skulle busa lite nu, och att hon bjuder på en saftig het uppdatering så fort hon kan. Det ser vi alla fram emot! Nu fick jag sms av E som skrev att han kommer snart. Jag lyckades lura hit honom trots allt. Måste städa rummet, panik!
Nu är det upp till bevis. Vågar jag, ska jag?
Lyckas jag tränga undan N ur mina tankar och ge mig helt till E?
Önska mig lycka till!
/ S.
good girl gone bad
Känner mig lite dissad, men med tanke på att jag inte alls vet vad jag vill eller om jag överhuvudtaget vill fortsätta träffa honom egentligen är det väl lika bra att jag sover ensam ikväll. Det skulle bara kännas skönt att ha en trygg varm arm runt omkring sig, och slippa tänka på N. Och kanske skulle den passionerade natten bli av idag istället?! Kanske skulle jag då bli helt säker.
Jag saknar L.
Det var länge sen vi var så här långt ifrån varandra
Känner mig inte lika trygg när jag inte vet att hon är några gator bort
Min bästa vän, i vått och torrt.
L, vad händer?
Ut ur mitt hjärta, ut ur mina tankar
Blir mycket uppdatering från min sida idag. Känslan av att kunna känna sig fri, kunna öppna sig helt och se känslorna föras ner till rena ord utan några bisatser och kodord som jag annars brukar skriva i är så otrolig skön. Mascaran klibbar nu på mina rosenröda kinder och tårarna rinner fortfarande lite. Fick mail av N.
Och jag blir så arg på mig själv för att jag önskar han vore här nu, så att han kunde hålla om mig och torka mina tårar. Jag blir så arg på mig själv för att jag aldrig kan hålla fast vid tanken "han är ett svin" längre än någon timma. Blir så arg för att han har en övertalningsförmåga som får honom att framstå som den perfekta killen (vilket han absolut inte är). Blir så arg för att jag tillåter mig själv gå igenom det här. Tillåter tårarna att rinna för hans skull. För jag vet ju så jävla väl, att han absolut inte är värd det. Varför finns han ännu kvar? Varför bryr jag mig?
Som jag skrev till honom:
Jag ska verkligen försöka sluta bry mig. Träffa "horan", träffa vem du vill. Du förtjänar att må bra
Och den här gången måste jag försöka mer än tidigare gånger, han måste ut ur mitt hjärta, ut ur mina tankar!
Jag hoppas E kan hjälpa mig på traven
/ S.
L, kom hem nu!
L försöker tappert muntra upp mig med gulliga sms. Själv tycker jag att L borde passa på att njuta av sin vistelse och inte tänka på mig som sitter instängd här hemma med gråten i halsen. Okej jag erkänner, jag är avis! Vill också resa bort för några dagar, uppleva lite spänning och passion. Varför svarar inte E när jag ringer? Jag behöver lite omtanke, fina ord och mer passion.
Vad ska jag hitta på? Gå till kiosken och köpa mig en glass, tycka ännu mer synd om mig själv. Nej, tack! Åka in till stan och tröstshoppa, köpa de där jesus sandalerna jag suktat efter ett tag nu. Ja, tack!
Puss och gull / S.
Äckliga tankar om N och horan
Jag undrar vad L har för sig nu, medan jag sitter här och kämpar med att få bort tankarna av N och horan ur mitt huvud. Ser dem framför mig nu, ligga där i hennes äckliga säng och ha äckligt sex med varandra. USCH! Jag hade verkligen behövt ha L här nu, eller varför inte E?
Ska nog ringa E .
Förhoppningsvis frågar han mig om jag vill sova över inatt igen, ja tack!
Puss och gull / S.
Is it you?
Ett kapitel avslutat och ett nytt startas. Det sägs att det enda sättet att komma över någon, är att gå tillsammans med någon annan. Så, här har jag min chans. Varför kan det inte då kännas hundra procent rätt? Varför kan jag inte känna som L, att E och jag kommer närmre varandra för var dag som går?
Natten blev inte så passionerad som jag hade kanske hade hoppats på, den blev heller inte lika mysig som jag hade hoppats på. Det var nära, men dum som jag är drog jag mig undan. Och det tänker jag skylla mitt munssår för. När jag låg där bredvid honom, tänkte jag inte på att jag så gärna ville ha honom, slita av honom kläderna, utan istället på mitt munssår och tankarna flög iväg på helt andra håll.
Nu, efter att ha sett N och horan vill jag inget hellre än att ta mig till honom fort som fan, slänga ner honom på sängen och klä av mig framför honom. Reta honom och sedan kyssa honom ömt på halsen (han älskar det) och känna hans kropp tätt intill min.
Är E min chans till att, en gång för alla, kunna skita i N fullständigt? Är han min chans till att hålla fingrarna borta från N på fredag då vi ska på samma fest? Gemensamma fester eller då vi träffas ute, berusade och vilda brukar oftast sluta med att vi hamnar i samma säng och känner jag mig själv och N rätt, skulle fredag inte vara något undantag. Men nu MÅSTE det bli ett undantag, det får inte ske!
Kanske kan E följa med på festen? Att se N förtvivlad och sårad är min högsta önskan just nu. Jag skulle göra allt i min makt för att göra honom avundsjuk. Är det verkligen så fel att använda E som ett medel för det? E vinner ju min uppmärksamhet, jag vinner både E's och N's uppmärksamhet..
L, vad säger du?!
Aldrig mer
På ett sätt känns det som att jag lever i en jävla dramatisk hollywood film. Vart jag än går och hur jag än beter mig händer saker, både positiva och negativa. Faktum är att det faktiskt hjälper att tänka så, att man lever i en film. Då blir de negativa sakerna inte så negativa som de kanske är, och jag hanterar sakerna som händer på ett bättre sätt. För ni vet, de flesta filmerna får i slutändan ett lyckligt slut så kanske, kanske slutar min film också lyckligt. På något konstigt jävla vis, ler jag åt sakerna som sker just nu. Ler åt mitt brustna hjärta och ilskan som skär inom mig. Det känns som att jag verkligen lever och sakerna som sker är som sagt bara en dramatisk del av en film.
Så, ni undrar säkert vad det är som händer. Den 19 januari, för att vara exakt, gjorde min dåvarande pojkvän, N, slut efter tre jävla år och fem månader. Det var egentligen på nyårsafton som mardrömmen började, vi tog uppehåll och båda reste iväg på resor. Han på skidresa, jag till egypten. Dagen efter jag hade kommit hem, träffades vi och han sa med en tyst och kall röst "det fungerar inte längre" Och det var i den stunden som jag trodde att mitt liv föll i bitar. Men nu, snart ett halvår senare ser jag att det var då mitt liv föll på plats, alla bitar hittade äntligen rätt. Det var inte menat att jag skulle ha ett jävla svin i mitt liv. Jag förtjänade, och förtjänar något eller någon bättre.
Skriver jag mer, så kommer det bli en novell eller kanske en hel bok. Så jag försöker korta ner allting. Hur som helst, efter vårt break up har vi setts ett x antal gånger för att ha så kallat "sex utan känslor" och idag undrar jag, finns det verkligen något sådant som existerar? Känslor tycks alltid spela in, vare sig man vill eller ej.
Jag har träffat några killar efter N, men det är inte förrän nu som det börjar kännas rätt. Nu när jag träffat E. Och ni vet hur det är, man vill alltid behålla och äta kakan. Jag vill alltså att jag ska kunna träffa andra och gå vidare, men att N inte ska göra det. Vilket han påstår att han inte gör, att han inte vill eller kan träffa någon ny för tillfället. Han har vid ett flertal tillfällen ringt mig mitt i natten, skrivit på msn, skrivit sms och sagt att han saknar mig och försäkrat mig att det inte finns någon annan i hans liv.
Men så var det den där lilla detaljen jag fick reda på, genom att snoka i hans mobil efter en passionerad natt tillsammans med "sex utan känslor". Att han visst träffat någon, och vi döper den här någon till horan. Jag frågade ut honom och han ljög mig rätt upp i ansiktet, sa att det bara var ett strul på fyllan. Det var inte bara ett strul, dem hade sex. Han träffade alltså mig samtidigt som han träffade henne. När han visste att jag kände mer för honom än det här jävla sex utan känslor skitet.
Allt eftersom veckorna gick, och jag dissat honom bestämde jag mig för att ge honom ännu en chans. Allt för att få behålla killen som i över tre år vart min hjälpande hand och han som jag älskat så högt. Ännu en gång förklarade han att jag inte hade något att oroa mig över, att det inte fanns någon annan och att horan och han inte skulle ses mer, aldrig någonsin. Det var senast i förr går vi pratade om det, och han lugnande mig med värmande ord om att det var glömt, raderat och aldrig mer skulle tas upp igen.
Och vad tror ni jag ser idag när jag sitter på bussen på väg hem från en helt ok natt tillsammans med E (berättar om det senare) Jo, jag ser horan och N gå brevid varandra mitt i stan. De som aldrig mer skulle ses, eller överhuvudtaget snacka med varandra.
Följande sms skickades då:
"det är ingenting, kommer inte att bli någonting.
ett svin är vad du är. varför fortsätta ljuga?"
"jag förklarar sen på msn eller nåt. orkar inte skriva så långt på sms"
"du behöver inte förklara. från och med nu skiter jag fullständigt i dig.
du har fått för många chanser och jag försökte vara din vän men du verkar göra allt i din makt för att såra mig"
"skärp dig. klart som fan jag inte vill såra dig.
jag förklarar sen varesig du vill eller inte. jag har fan inte gjort något fel"
Jag tänker blocka honom på msn, trycka av hans samtal och skita i att svara på hans sms. Det gör ont, så jävla ont. Men det får fan vara över nu. Han får inte fortsätta såra mig, ha mig lindad runt hans lillfinger. Det är över nu, en gång för alla! Aldrig mer S och N, aldrig mer!
/ S.
Tankar i duschen
Kanske är det här början på något nytt? Usch, den tanken skrämmer mig. S, var är du när man behöver dig?
Äntligen L här.
Hej allihopa, L här.
Nu har jag äntligen tagit mig lite tid för att skriva några rader om mitt fartfyllda liv. Som S skrev igår så är jag inte längre hemma utan 2 timmar norrut hemma hos J. Har inte träffat J så många gånger, men han verkar vara en schysst kille. Söt, romantisk, omtänksam. Vad mer kan man begära? Jag antar att ni vill veta vad som hände under bilfärden hit igår? Tyvärr ingenting. Snyggingen jag åkte med, P, och jag hade våra stunder, lite flörtar men det blev inte mer. Eftersom det spöregnade så dog mina chanser att stanna för att "kissa. Men P var en riktigt trevlig prick, ja snygg också såklart.
Nu är jag ensam hemma hos J, han var tvungen att sticka iväg och fixa något. Har träffat killen några gånger men sitter nu ensam i hans hus, kan livet bli konstigare? haha men jag trivs. Funderar på att sticka upp och duscha ocn sen dra mig till det stora köpcentrumet som ligger nästan brevid Js hus. Shoppa loss är alltid guld värt.
Sedan undrar jag hur det går för S hemma hos E. Blev det en passionerad och fartfylld natt? Vad säger du S?
Läste att S har gjort ett tappert försök att beskriva sig själv men måste tillägga en sak som jag anser att hon missade; hon är inte negativ utan hon sprudlar av solsken!
Idag ska jag följa med J och träffa hans vänner. Kanske spela lite minigolf, gå ut och äta och sen ikväll blir det romantisk middag, kanske bio och sen en het natt ;) ciao.
Måndagskväll
Nu kommer L och hennes mamma snart och hämtar mig, ska åka till en kille jag träffade för några veckor sen vid namn E, och kolla när Sverige spelar mot Grekland. Jag är inte mycket för fotboll, men vad gör man inte? L hinner som sagt inte se hela matchen eftersom hon ska ut på en liten roadtrip och äventyr norrut, utan mig. Fy skam!
Så E och jag blir ensama ikväll, planerar även att sova över. Han har egen lägenhet, och det kan jag inte göra annat än att uppskatta och glädjas åt till tusen. Tyvärr har jag precis haft röda veckan, så vet inte om det kan bli mer roligt än kyssar och mys. Men vem vet, det kanske inte stoppar oss i stundens hetta? Skulle verkligen behöva vara med honom, se hur det känns och sen avgöra om han är något för mig eller ej.
Hinner inte skriva mer. L har som sagt fullt upp, men hon kommer med uppdatering så fort hon bara kan.
Puss och gull / S.
Ett försök till en beskrivning av oss
Att beskriva mig själv har aldrig vart en av mina stora talanger. Varje gång jag ska ge mig på ett försök att förklara vem jag är blir det alltid kaos, både i orden och inuti mig själv. Jag antar att jag fortfarande är ung och försöker finna mig själv, vart jag hör hemma och med vem eller vilka jag hör hemma med. Men ni vet den där leken, där man ska beskriva sig själv med tre ord, brukar jag nästan alltid säga: Ambitiös, pessimist och negativ. Rolig beskrivning av mig själv som får mig att låta som ett jäkla nervvrak som tycker att livet är pest och pina. Livet är pest och pina ibland, men för det mesta leker livet och jag själv är lekledaren.
Ett tappert försök att ge er en liten beskrivning av vem jag är. Kanske kan L beskriva mig bättre? Hon är trots allt min bästa vän, och har vart sedan barnsben. Och jag ljuger inte när jag säger att hon vet allt om mig. När jag tänker efter vet hon nog bättre vem jag är, och vem jag inte är.
L.
Får fylla i sin personliga beskrivning själv när hon inte har för mycket för sig. Som att planera att lägga in en stöt på snyggingen hon ska åka några mil norrut med ikväll för att träffa sitt ragg J för några dagar. Ja, hon planerar faktiskt att säga att hon behöver kissa, be honom köra in i en mörk skog och ta honom vilt och passionerat för att sedan åka vidare mot J och spendera några dagar med honom. Nämde jag att snyggingen som ska köra är en av J's bästa vänner?
Puss och gull / S.
Start för en brutalt ärlig blogg
Oj herregud, vart ska man börja? Idén till den här bloggen kom till idag, då jag, S, och L satt vid mitt köksbord, snackade skit och funderade på vad vi skulle göra här näst. Vi har alltid något på gång, och de senaste veckorna har minst sagt vart fullspäckade.
Så, vad passar då inte bättre än att skriva allt som händer här? Och då menar jag precis allt. Vår tanke är att inte undanlämna en enda liten detalj av vad som händer och inte händer i våra liv. Hur det går, får vi se. Men vi lovar att vi ska göra vårt yttersta för att vara så brutalt jäkla ärliga vi bara kan.
En liten beskrivning av oss som personer är nästan ett måste. Men för att inte avslöja oss för mycket, i rädsla av att någon förstår vilka vi är, kan vi inte ge er alldeles för mycket detaljer om oss själva. Vi har alltså valt att vara anonyma för att på så sätt kunna öppna oss helt och hållet.
Det är bara jag, S och L som vet om att det är just vi två som skriver här och så ska det också förbli, det här är vår lilla hemlis som vi delar med oss av till er. Spänning i vardagen sitter aldrig fel, ellerhur?
Återkommer med en beskrivning av oss så fort som möjligt
Puss och gull / S.