Party

Party all night week long :)

L
här :)
Lördag, solen skiner och allt är superduper bra. Denna veckan kommer bli supderduper bra för det är nämnligen så att S är ensam hemma. Så vi har hela hennes place alldeles för oss själva = fest, supa och återigen party.
Ikväll blir det utgång, födelsedagsfest. S sa precis att hon ska satsa på byxlös ikväll vilket jag tycker låter som en kanonidé. Och så får vi hoppas att de finns några snygga killar på festen som kan förgylla vår kväll ;-)
S som är singel har ju absolut inget som stoppar henne.
Sedan ska vi somna sött hemma hos S inatt (förhoppningsvis båda av oss) haha.

På söndag blire slapp. Men sedan är vi igång på tisdag igen. Då ska massa tjejer samlas, precis som förr i tiden, dricka och supa oss fulla. Dansa hela natten lång och spela sanning och konka. Ah jag längtar. Vi ska ta massa fjortisbilder och bara vara utan att tänka en enda tanke. Underbart.

På onsdag  blire fest med massa snygga högskolekillar. Låter inte det oslagbart? Jo, det är de. Dans hela natten lång i en snygg klänning omringad av massa hetingar ;-)

Sedan resten av veckan ska vi ta det lite lugnt. Okej, på torsdagen ialllafall ;-) På fredagen blir det verkligen PARTY med stora bokstäver så vi ska skaka rumpa på schlagergolvet och ha så kul som två bästa vänner bara kan ha.

Lördagen är oklar men om jag känner mig själv bra så kommer det nog bli en härlig utgång då också. Nu ska jag pallra mig över till S. Vi ska laga pannkakor och kolla på OTH. Mys! :-)

Uppdaterar under veckan om våra galna party-kvällar! Ciaaao bella!

UPPDATERING

Äntligen. L här.
Senaste inlägget skrevs för 2 månader sedan. S, vi får skärpa oss nu. Den här bloggen ska bli stor, folk över hela Sverige ska läsa den. Det är vårt mål :)

Jag är iallafall fortfarande tillsammans med J. Det funkar väldigt bra, men visst, vi har våra små berg-och-dalbanor. Är fortfarande ororlig att J inte har kommit över sitt ex. Han säger att han inte bryr sig om henne, men det känns ändå som att det är något som sätter lite stopp för oss. Kanske är det hon? Vissa tycker att jag har varit för snäll mot J. kanske har jag det? Men jag vill ju lite på honom. Det där med tilliit gick ju inte så bra i mitt förra förhållande och J har verkligen varit ärlig mot mig ända från början så det känns som att jag verkligen har gett honom en chans, att jag verkligen litar på honom. Men detta gör mig osäker. Och det är bara jobbigt att gå runt osäker, det förstör förhållandet och jag kan komma in i mina svackor. Helt plötsligt om vi är tillsammans kan jag bli tyst för att jag tänker på det, men det har ju inte han en aning om så han kanske bara tror att jag är sån som person och det är ju inte heller bra för det är jag ju verkligen inte. Vill inte prata med honom för mycket om det heller, vill liksom inte bråka och jag är trött på att prata om problem. Nu när vi inte gjort det på länge. Det är så mycket jobbigt just nu. Jag funderar nämnligen på att flytta upp till J, till hans stad. Han har så sjukt mycket att göra hela tiden så ifall jag inte gör det så kommer inte vårat förhållande att fungera. Det har vi redan konstaterat. Så det är upp till mig nu. Och ifall jag hittar ett jobb. Usch vilket jobbigt beslut det här är.. vet fan inte vad jag ska göra. Vill inte lämna min hemstad heller, det känns som att jag har allting där. Speciellt dig S, dig vill jag ju inte lämna. Jag försvinner ju inte och kommer komma hem på helger och liknande men det är ändå inte samma sak. Kommer sakna alla så sjukt mycket. Men samtidigt är jag sån person som älskar att flytta på mig, prova nya saker och ta hand om mig själv. Jag antar också att jag kommer märka ganska snabbt om jag inte trivs också, då är det bara att flytta hem igen. Oj vad jag skriver, men detta tynger mig varje dag och det finns ju ingen person som kan ge mig något råd heller eftersom ingen kan bestämma åt mig eller veta vad jag känner.
Detta är upp till mig. Så L; vad vill du förlora? Din hemstad eller din pojkvän som är väldigt speciell?
Ja, jag antar att det bara är att välja.. Fan.

Kär-lek

Över till mina kärleks och killbekymmer. Innan när jag satt och filosoferade på bussen, som jag alltid gör, tänkte jag "jag ska fan bli lesbisk, killar skapar enbart problem" Så sant som det är sagt eller ok.. jag tänker inte bli lesbisk men helvete, varför ska det vara så svårt? Är det jag som gör allt så svårt, så komplicerat? Gör allt så jäkla fel. Förmodligen.

N.
Han söker närhet och sex. Jag söker närhet och kärlek. Två kombinationer som aldrig kommer att passa ihop, det är inte menat att vara. Det är inte längre S + N, vi är inte längre de personerna vi var för ett par månader sen. Så varför inbillar jag mig ens att det faktiskt skulle kunna fungera igen? Varför överväger jag ens tanken på att träffa honom? För att jag saknar det gamla så otroligt mycket, den tryggheten och värmen han gav mig som gjorde att allt annat negativt i mitt liv försvann på bara några sekunder. För att han kunde hela varje millimeter av min sargade kropp, för att han fick mig att känna mig hel. Jag önskar bara jag fick återuppleva det där nu, här och nu. Men å andra sidan så är han inte killen jag ser mig tillsammans med, den killen han är idag är inte den killen jag vill ha brevid mig på kvällar och nätter. Men vad är det egentligen som är så fel att träffas nästa helg, äta pizza tillsammans, se en film, mysa och spendera en natt tillsammans? Vad är det som är så fel när jag vet att jag nästa dag kan le och gå därifrån utan att vända mig om igen? För att jag inte är säker. på någonting alls.

E.
Att åka till uddevalla tillsammans med honom var ett stort misstag men, det fick mig att inse att det inte var vår tur. Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Han är absolut ingenting för mig, och jag är absolut ingenting för honom. Jag tror att jag började träffa honom bara för att träffa någon, bara för att få känna närheten igen och det var inte rätt. Varken mot mig själv eller mot honom. Vi sårade varandra på den korta vägen vi vandrade tillsammans. Jag tycker bara det är så synd att det ska behöva sluta på det här sättet, att han säger att han aldrig mer vill höra eller ha något med mig att göra.

I lördags hade nämligen L poolparty. Jag hade inte hört av E. sen vi kom hem från uddevalla och sa hejdå till varandra. Han visade inga tecken alls på att han överhuvudtaget ens tänkte på mig, så jag antog, jag tänkte att allt var över. Att det som aldrig riktigt hann börja hade fått sitt slut. Det kändes iallafall så för mig. Så, jag träffade en annan den kvällen. Och idag fick jag ett argsint sms av E (efter att fortfarande inte alls ha pratat med varandra). Han skrev att han inte trodde så om mig.

Ja, jag tycker som sagt det bara är synd att det ska behöva sluta såhär. Vi hade kunnat förbli vänner, E och jag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag orkar inte skriva mer. Måste sova.
Mer uppdatering imorgon, för ja.. det kommer mera

/ S.

Råd och lösningar från S.

S här. Den här bloggen går knappt runt längre, vad hände med bloggtoppen? Äsch, jag ser det mer som ett ställe att kunna skriva av sig allt på och samtidigt dela precis allt med sin bästa vän istället för att riktigt behöva tala om allt i detalj i verkligheten.

L är då inte den enda som har trassel i sitt liv just nu. Vart tog våra fartfyllda liv utan ett enda bekymmer vägen? Det var bara några veckor sedan, nästan samma tid som vi startade den här bloggen, som allt kändes riktigt bra. Det hände saker hela tiden, spänningen och livsglädjen kunde inte ha vart bättre. Men saker och ting förändras och kan inte alltid vara bra.

För att först ta itu med L's bekymmer. Bra råd och lösningar var det hon ville ha ja. Det är svårt när man själv inte alls har några erfarenheter av ett distansförhållande, däremot har jag stora erfarenheter av distans av vänner och familj, som i och för sig är ett sorts distansförhållande. Det är en del av min vardag och har vart sen fyra år tillbaka. Så, jag tror att om banden är tillräckligt starka kan ingenting komma emellan, inte ens de långa milen.

Det kan bli riktigt jobbigt, och ska jag vara ärlig vet jag nästan med mig själv att jag inte hade klarat av att ha en pojkvän på distans. L, du vill ha ett såkallat naley förhållande. Går det om man inte bor i samma stad? När man inte kan krypa ner brevid varandra efter en lång dålig dag, känna värmen och tryggheten från den personen som kan fylla hela din värld med leenden på en sekund. Klarar du av att ha den du älskar så pass långt bort, med tanken i bakhuvudet att han inte alltid kan finnas nära till hands?

Tyvärr L, är det nog redan försent att tänka på de här sakerna. Du kan inte släppa taget nu och du kan absolut inte släppa taget bara för att det är några mil som skiljer er väg åt. Jag förstår att du är lycklig med J, låt dig själv vara det och ta konsekvenserna allt eftersom. Lev för stunden och n-j-u-t av det!

Det är sällan man får känna den där lyckan i magen, fjärilarna och jag vet allt det där för jag såg lyckan sprudla i dina ögon den där dagen. Den där dagen då du och J kom för att rädda mig från en idiot, när ni kom där på inlines båda två och han höll sina händer stadigt runt din midja. Ditt leende, ditt varma leende. Det gjorde till och med mig lycklig. Iallafall för en stund, sen blev jag mest illamående av svartsjuka. Skämt o sido :-)

Låt dig själv vara lycklig L, du förtjänar det och tänk inte efter så mycket. Bli inte som mig. Gör så som du brukar, och som du alltid har gjort, handla instinktivt och följ ditt hjärta, inte din hjärna.


Baby I will wait for you

Är fortfarande hemma hos J, trivs som fisken i vattnet. Måste dock packa min väska och bege mig hemåt ikväll eller väldigt tidigt imorgonbitt, jobba. Sedan är jag ensam hemma till lördagkväll för min familj ska iväg utan mig. Men jag ska inte ha tråkigt för det, jag ska jobba och sedan kommer min vän E ner till mig på torsdag, hon ska jobba med mig och sen ska vi ut och busa i helgen :) På söndag åker hon hem men då kanske J kommer ner istället, får hoppas på det. Nu under sommaren går det hur bra som helst med distansförhållande, men tänk sen, hur blir det då när han ska tillbaka till plugget? Ses varje helg? Det funkar liksom inte heller eftersom jag vill umgås med mina vänner på helgerna också. Ah hur ska jag lösa det här? S, hjälp mig med dina bra råd och lösningar. Im falling for this boy. / L.

Kärlek,

L här. Som S skrev i förra inlägget fick jag en helvild utekväll.
Hittade en snygg Göteborgare, gick till parken och snackade lite, kysstes lite. F, en väninna till mig och S var också med, hon hittade också en snygg göteborgare, de var också vänner. F kom med sin kille till parken också, vi snackade ett tag sedan fick jag och F nog. Inte tänkte vi spendera hela vår kväll på två Göteborgare. Vi hittade på massa dåliga ursäkter för att kunna gå däriffrån men de killarna var fan smarta. De genomskådade oss hela tiden och hittade oss. Tillslut bestämde vi oss att fly, hämtade våra väskor och ärligt talat sprang från klubben. Haha, sjukt kul var det. Vi gick till en bar och spelade lite istället, vann lite och sedan tog vi den senaste bussen hem. Riktigt rolig utekväll.

Nu däremot är jag hemma hos J. Det går rikitgt bra för oss, tror det kommer bli flickvän och pojkvän snart och det känns underbart. Är dock lite orolig över hans ex. Kollade på hans mobil häromdagen när jag skulle kolla upp ett sms åt honom när han satt i hemtelefonen, när jag bläddrade nedåt såg jag att han skickat sms till sitt ex. Fanns bara ett där det stod något som "kul att du inte svara på mitt sms" så man kan ju undra vad det var han skrivit i första hand, det var raderat.. Usch jag hatar allt som har med ex att göra, det komplicerar till allting och förstör. S, ska jag prata med honom eller låta det vara? För jag tänker inte hoppa in i ett förhållande där jag vet att ett ex är inblandat. Iofs säger han att han inte har några som helst känslor för henne, men man vet inte.
Usch.

Aja nu ska jag hämta J på jobbet, ikväll ska vi ha romantisk myskväll med bad i jacuzzi, massa tända ljus, mysig musik och massor av kyssar. Har jag nämnt att han är världens romantiskaste kille, gentleman och underbar i sängen? ;)
S, jag saknar dig! Puss och kram / L.


Time to party (Iallafall för en utav oss)

Fjärde inlägget i rad, jag är verkligen på hugget. Bloggtoppen nästa!
Tänkte på mms:et jag skickade till E igår, sneak peak i solariet. Jag fick en het bild på hans bruna sexpack till mage tillbaka. Det kommer bli svårt att hålla fingrarna borta från den magen.

Men uppsiduppsi, nu fick jag lite bråttom. Ska till en vän, dricka lite drinkar och käka mat. Ska upp klockan sju imorgonbitti och jobba så blir ingen helvild kväll för mig tyvärr. Resten av packet ska förmodligen ut och roa sig, orättvist tycker jag!

L ska ut hon också, utan mig. Buhu! Senast jag snackade med henne läste hon raggningstips i en engelsktidning som hon ska köra på ikväll. Hon snackade om att sätta sig vid baren, böja på hakan och jag vet inte allt, haha. Lycka till sis! Hoppas du hittar dig en riktig hunk, passa på nu när J inte är hemma. "Det som händer på moskva ikväll, stannar på moskva" Right? (Moskva heter utestället)

L är jäkligt snygg och blond. Så att få snygga killar, har hon aldrig haft något problem med.
Därför är jag inte orolig. Hon kommer få en helvild kväll, det är jag säker på!

/ S.

Is it you?

En sak till,
E sjunger, han sjunger som en gud och hans låtar och texter är helt underbara. Jag och andra som lyssnat på hans låtar blir förälskade direkt. Han verkar så öm, så romantisk.. så underbar. Men den killen jag hör genom mina högtalare, han som jag faller pladdask för bara han sjunger en ton, har jag ännu inte sett i den killen jag träffat i verkligheten. Så jag börjar undra, finns han verkligen? Är det verkligen E's riktiga jag som visar sig i hans låtar?

Jag hoppas det.
För den killen hade jag klamrat mig fast vid och aldrig släppt taget om.

Det handlar om tillit

L bad mig uppdatera och berätta om E så jag kör på det..

Som L skrev tidigare är både J och E bortresta, de är i bulgarien och roar sig. Eftersom jag och E hade lite problem innan han stack kände jag inte att det skulle bli jobbigt att han skulle åka dit och träffa massa brudar. Och det känner jag fortfarande inte är något problem. Han har inga skyldigheter mot mig eftersom det teoretiskt sett inte är "vi". Iallafall inte ännu.

Och nu är det nämligen så att jag vet, även om E säger att det inte är så, att han har vart med åtminstone en annan tjej därnere. Som sagt, jag bryr mig inte särskilt mycket. Den enda skyldigheten han har mot mig är att tala sanning, och det önskar jag att han gjorde. Istället för att säga "Jag träffar ingen annan, har vart jätte duktig. Jag har ju dig. bla bla" så hade han kunnat skippa ljuget och inte sagt något överhuvudtaget. För jag har varken frågat eller uppmanat honom till att säga så.

Men så vet man ju hur man själv hade gjort, kört på ordspråket "det som händer där, stannar där" Så, vad spelar det egentligen för roll? Det är inte direkt någonting som kommer att påverka vår relation till varandra, det är bara något jag kan störa mig lite på. Jag hade hoppats på att han kunde tala sanning, och kanske är det inte försent ännu? Kanske berättar han sanningen när han kommer hem? Eller så gör han inte det, och då är det ok.

I övrigt så vet jag inte alls vad jag känner för honom för tillfället, om jag känner någonting överhuvudtaget. Så jag tänker låta tiden gå, träffa honom när han kommer hem och se hur saker och ting utvecklas.

Puss och gull / S.

Time for a change?

S här. Försöker fördriva tiden, får ångest om jag sitter ensam hemma för länge utan att göra någonting. Så tänkte att jag kunde passa på att skriva av mig lite. Att skriva har alltid vart min rehabilitering, sen för några månader sedan, då var det som att den tryggheten försvann och jag började istället hantera mina känslor och tankar på annat sätt. Nämligen att inte hantera dem överhuvudtaget.

Och så gör jag fortfarande, jag skjuter undan allting, skriker åt problemen att dra åt helvete, förtränger och ler. Det har förmodligen en koppling till att jag får ångest om jag är ensam för länge. För ni vet säkert alla, att det är när man är ensam som tankarna lurar sig på och kaos bryter ut. Då finns det ingen där att rädda en.

Den senaste veckan har jag ändå spenderat ganska mycket tid ensam, och jag har också sett alldeles för lite av L. Vilket faktiskt börjar kännas jobbigt. Även om det inte är något som förändrats ännu, så känns det som att en förändring ligger i luften. Vart är alla de där dagarna då vi spenderade all tid tillsammans? Kanske är det bara jag som är dum, naiv och överdriver. Eller känner du likadant L?

För att det här inlägget inte ska bli för långt och därmed också jobbigt att läsa,
påbörjar jag ett nytt inlägg om nya saker.


Jobb

Jag är så trött på allt jävla jobb skit. Jag hatar P, jag hatar panget och jag hatar att man aldrig får veta i tid när man ska jobba för den där kärringen. Ah vad arg och irriterad jag är. Jag ska säga upp mig!

Solarium och mms

Fick mig en rejäl chock när jag såg att L hade uppdaterat, själv ska jag iväg om några minuter så hinner inte skriva allt för mycket tyvärr. Ska till en vän, hade tänkt att sola solarium och eftersom jag fick ett så fint mms av E här om dagen tänkte jag skicka tillbaka ett mms. En sneak peak i solariumet. Busiga jag!

Kommer med en saftig uppdatering så snart som möjligt. Kanske redan ikväll
Puss och gull / S.

Ps. L, vill du att jag tar din jobbtid på söndag också så gör jag gärna det! Bara bra för min ekonomi


Jag är kär?

Hej allihopa, L här.
Har haft det hur mysigt som helst med J. Får mer och mer känslor för honom, men han bor ju så långt bort.. Kommer det här fungera? Distans är inte min grej..
Han ohch E, som S träffar, är iallafall utomlands nu och festar järnet. J sa att jag skulle lita på honom (som om vi är tillsammans) och jag sa att jag skulle försöka. Har ju inte de bästa erfarenheterna vad gäller tillit efter mitt förhållande med R. Han var inte riktigt ärlig mot mig om man säger så. Men jag ska försöka lita på J och det känns faktiskt som om det fungerar.
Han kommer hem på söndag morgon. Jag ska ju såklart jobba på söndag, åh jag önskar jag inte gjorde det. Vill träffa J. Sedan kanske jag följer med honom hem i 2 dagar, beror på mitt jobb. Men mina underbara vänner sa att de kanske kunde hjälpa mig. Ni är bäst, utan er aldrig! S & S i mitt hjärta.

Men det jag är rädd för nu är att jag saknar J, jättemycket faktiskt. Eller saknar jag bara för att jag ska sakna? Eller har mitt liv helt plötsligt fått sin vändning, blivit upp och ner och jag helt sjukt nog är kär? Jag.. ..kär? Konstig tankte.

S, vi vill veta mer hur det går med E! Uppdatera!
Puss på er / L.


Yepps

L. säger:

men fan

L. säger:

vi måste ses igen ;-)

Återigen dålig uppdatering. Ni vet snyggingen jag nämnt som jag såg fram emot att träffa? Det har inte riktigt blivit av ännu men nu så, nu jäklar. Han skrev precis det ovanför, vilket ledde till att vi ska ses imorgon. Hoppas bara det blir av nu också. Det är upp till bevis :-) Orkar inte skriva så mycket mer. Puss och gull / S.


Uppdatering från L

Jag vet, jag är seg. Har haft fullt upp med J, han har kommit hit igen.
Läste precis S inlägg om ifall det finns kärlek i luften, jag försöker förstå, jag försöker få fram mina känslor varje dag. Men jag vet inte? Jag kan inte få fram något, det är ju nåt speciellt mellan oss och jag trivs verkligen med att vara med honom, hos honom. Kanske är detta vändningen just nu? Att R får reda på något störs jag inte av, känns så skönt att ha kunnat släppa honom. Efter ett 4 års långt förhållande har vi idag varit ifrån varandra 332 dagar. Helt sjukt, om ni hade frågat mig för 300 dagar sedan hade jag sagt utan att tveka att jag aldrig skulle kunna leva eller vara lycklig utan R, att jag skulle gå under. Men nu sitter jag här, 300 dagar efter, och känner mer som en lättnad att inte ha honom i mitt liv.
Kanske är det så att tiden läker alla sår?

Snart kommer J hit, min J.
S jag saknar dig, kom hem! Eller nej, du får inte komma hem förens du har en till på din lista, inte mindre än L ;)

Mer uppdatering från min sida, jag lovar! Pussiss / L.

Min profilbild